the show must go on

Julen har kommit och gått. Jag har firat en högst traditionell julafton med familjen. Den största variationen var att vi gick i julkyrkan kl. 12 istället för 14. Sen gick allting som det gjorde i fjol, i för fjol och åren före det. På juldagen var det middag hemma hos mormor och på kvällen träffade jag några vänner. Jul annandagen var det en tur i naturen och den andra vängruppens tur. Igår kväll hann livet ikapp mig igen. Då planerade jag vårens studier. Och det ser faktiskt ut som om jag kommer bli magister inom en överskådlig framtid! Beroende på hur mina studiepoäng från Oslo kommer att räknas behöver jag (i bästa fall) endast 15 poäng till och uppsatsen! Wii!
Idag började jag också packa till den nya lägenheten. Så småningom kan jag börja se fram emot att få flytta. Men hur mycket saker behöver man? Puh.. hur kan jag ha klarat mig i Oslo med bara en väska? På ett sätt skulle det vara lättare att flytta tillbaka till Oslo, men nog är jag också glad över att kunna packa mera än 23 kg.
Och jo, jag saknar allt folk från Norge. Mitt liv i Oslo.. även om mitt liv nog skall fortsätta här nu. Iallafall för tillfället. Vad som händer till sommaren ser vi senare. ;)

Vanilj Fudge

Testar nytt fudge resept. Som sig bör till julen. Nam nam ;)

Julfest och julgran

Om jag någon gång lider av dåligt självförtroende eller en känsla av att det jag gör inte spelar någon roll. Då skall jag komma ihåg gårdagen. Först sprang jag på en underbar tjej på stan. Henne har jag arbetat tillsammans med förra sommaren. Hon kom fram och kramade mig och vi fick utbyta lite nyheter från det gångna halvåret. På kvällen for jag på församlingens ungdomars julfest. Där fick jag glada utrop "hej, Emilia!" och många kramar. Tänk hur lycklig man kan vara över att jobba med världens underbaraste ungdomar! Jag är glad över att ha varit sommarteolog för de här, om än lite livliga tonåringarna. ;) Det värsta är väll att de har bra minne och påpekar allt dumt man gjort. Som att dansa inför 70 konfirmander plus ledare.. jag som inte ens kan dansa.. Livet är hårt.
Idag var vi ute och hämtade julgranar med föräldraskapet. Först en till mormor och morfar och sen en till oss själva. Så det bar ut på isen för mig igen en gång. Och ja, isen bar. Också om den var i betydligt sämre skick än i torsdags. Idag var det dubbel is lite här och var och den verkade tunnare. Vilket inte är så konstigt eftersom det regnade i torsdags och det varit, i princip plusgrader sedan dess.. Imorgon skall det också regna så någon stor tillväxt på isen lär det inte bli. På positiva sidan är att det inte heller kommer någon snö på isen. För oss stackare som inte tycker om att skida är det iallafall en liten tröst.

Me baby-sitting ;)

och så vår julgran.

att komma, hem?

Åttonde augusti steg jag på planet i Vasa. Det sista jag sa var att jag vill ha snö när jag kommer tillbaka. Den 18.12 kommer jag till ett relativt snöfritt Vasa. Farmor och farfar står och väntar på flygfältet. Det är såklart roligt att se dem igen. Det var ju trots allt en tid sedan sist. Efter en eller två tallrikar soppa bär sen vägen av norrut. En och en halv timme senare stiger jag över tröskeln till föräldrarnas hus. Allt ser som vanligt ut. Förutom en viss lila julstjärna.. Lila.. av allt! Den färgen jag ville få in i vårt hem hela min barndom! Och nu, när jag har vuxit ur den, nu passar det att ta in den. Hm.. nåja, skrattar bäst som skrattar sist.
Idag var jag och morfar och skrinnade. Isarna var underbara trots en liten olycka.. Jag bara önskade att jag hade fått ta med mina utbyteselever och skrinna! Det skulle ha varit så roligt! Ja, jag saknar dem. Alla. Jag vill ännu skriva till dem direkt någonting händer. Berätta... Så konstigt att plötsligt inte ha dem nära som för ett halvt år har varit min familj.

Hejdå Oslo!

Nu har jag spenderat de flesta kronorna på flygfältet. Dragit upp skavsåren på nytt. Lämnat in nycklarna. Släpat kapsäcken.. vänta..kofferten (?) genom stan.. nu väntat jag bara på flyget. Sen blir det en norden runt resa. Sverige i ca 1 h och så Finland (där tänkte jag stanna ca. en månad innan jag pånytt åker utanför landets gränser..) ja, nu var det ännu oslo. Vackra, vackra Oslo. Jag säger bara som morran (hyfsan?) Jag kommer tillbaka.

Sista kvällen på min tid som utbyteselev

Sista gången. Sista gången. Sista gången. MF, buss 20, carl johan, t-banan, vänner, lägenheten... Allting. Sista kvällen på mitt halvår som utbyteselev. Sista.
Igår sade jag hejdå till nästan alla. Sen grät jag hela kvällen. Ikväll har jag torkat tårar när jag sagt adjö till mina grannar. Det var så lätt att åka iväg på utbyte. Jag tog aldrig farväl av Finland. Jag skulle ju tillbaka! Men nu vet jag inte när jag kan komma tillbaka. Jag vet inte när jag ser de här människorna nästa gång. Det enda jag vet är att jag antagligen aldrig mera kommer få träffa hela grupperna härifrån samtidigt. Den tid jag haft här kommer aldrig komma igen. Och det sörjer jag. Det har varit ett tungt men utvecklande halvår. Däremellan har jag skrattat ända från hjärtat. Lärt känna underbara människor och sett livet ur nya perspektiv.
När jag for visste jag inte vad jag gav mig in på. Jag satt på flyget och funderade vad i hela friden jag höll på med. Ändå var jag aldrig riktigt nervös. Det var som att lägga sig tryggt i Guds händer. Idag vet jag att jag har haft en uppgift här. För mig själv, och för andra. Nu vet jag att jag kan bygga mitt liv på ett annat ställe. Jag vet att jag kan börja från noll och ändå klara mig. Jag vet att jag är starkare och svagare än jag trott. Jag har ändrat. Kanske inte några hästlängder men iallafall. Min syn på mig själv har ändrat. Jag vill se och utveckla mig själv till det jag vill vara. Jag vet också att det tar sjukt att splittra sitt hjärta. För alla delarna, alla favoritställena, alla underbara människor kommer aldrig mera finnas på ett och samma ställe. Jag kommer alltid sakna någonting, men jag kommer också alltid ha husrum hemma hos underbara människor runt om i världen.
Tack för mitt halvår här! Imorgon bär det av mot Finland.
Jag avslutar med en bild från vår road trip till hardangerfjorden och trolltunga. Någonting av det bästa vi gjorde!

Avskedstid i väntanstid

Igår hade en av mina killar ordnat en födelsedags/avskedsfest. Det var helt underbart att igen få se så många av dem jag har spenderat mitt halvår med. Vist är middagar roliga, men vi har umgåtts mera i fria former. Läs: fester och det fungerar så bra för vår grupp. En middag får sällan samma diskussioner till stånd. Alla var glada över att bara sitta och prata. Inga måsten, inga krav. Alla får vara sig själva och så blir det så bra i slutändan. Och flera bra diskussioner fick jag. Den där tiden när man kan säga att man verkligen möter varandra. Vi träffar varandra lite här och var men när hinner vi verkligen mötas. Igår kväll fick jag flera möten. När vi tittade på varandra och båda visste att det här var viktigt. Det här är tiden jag är här för dig och du är här för mig. Oj, vad jag vill behålla varenda en!
Dessutom är det sällan vi träffas utan att någon drar med nya människor. Igår lärde jag känna en tyska som var lika kort som jag! Hon hade visserligen en halv storlek större fötter, men mindre händer. Det brukar liksom inte hända.. ;) Jeej, för det!
Idag var också sista gången jag var till kyrkan. St. Edmunds kommer nog alltid ha ett speciellt ställe i mitt hjärta. En församling där bönen och den kristna kärleken verkligen är närvarande. Sällan har jag fått så många kramar (och kindpussar) på en och samma dag! Oj, jag kommer sakna dem! Jag måste definitivt komma hit på besök snart!
Imorgon är jag beredd på flera avsked. Då är det de återstående av vännerna som jag skall säga hejdå till. Sen på tisdag kväll blir det grannarna och på Onsdag är det staden och landet. Som Lina sa, jag är nog ingen resande människa. Jag vill inte ta avsked. Jag vill, kanske ändå, slå mig ner och bygga mitt hem snart. Men var, det vet jag inte. Det är blir väll ett äventyr det med.

avslutningsmiddagar

Det drar verkligen ihop sig. Nu har avslutningsmiddagen för torsdagskyrkan varit och farit. Idag var det julmiddag för internationella studenter vid fakulteten. (pinnekött är gott! Mycket bättre än vår julmat!) Allt flera kramar jag en sista gång. Allt flera skall jag säga hejdå till. Priset för att hitta sitt hem och vänner någon annan stans är att man alltid kommer sakna någonting. Sakna är i sig en bra sak, det vill jag tro. Men nu är det dags för mig att gå vidare. Och vet ni vad, ikväll känns det som en bra sak. Inte sådär genom bra. Sådär som om allting kommer bli underbart och jag inte kan vänta på att få åka. Men iallafall så där passligt bra. Det skall bli underbart att träffa alla människor igen. Det ser jag nog mest fram emot. Att få ta igen alla de där samtalen, kvällarna och kramarna jag har saknat så mycket här. Men nog känns svenskfinland litet att komma tillbaka till.. Fast vem vet vilka äventyr som gömmer sig bakom nästa hörn?

sista "familjemiddagen" i oslo

Igår kväll hade jag och två av mina grannar en familjemiddag. Det var så trevligt att stå och laga mat tillsammans och sen ta sig lite tid bara för att äta och prata! Speciellt fint tyckte jag det var av dem som hade så mycket att göra. Jag är verkligen glad över att ha haft så helt underbara grannar! På gårdagens meny stod fårkött med ugnsbakade potatisar och morötter samt en underbar sås och såklart en stor sallad. Tisdagen till ära hämtade jag en flaska rödvin, som visserligen blev blygt drucken eftersom de båda andra har suttit vakna halva natten och studerat. Nåja, jag tror inte det blir några problem med att få slut på den inom de närmaste dagarna.
I dag känns slutet ändå väldigt nära. Nej, jag drack inte så mycket igår. Orsaken är att en av dessa underbara människor nu har åkt hem på jullov.. Han sa hejdå lite före kl. 9 idag. suck.. jag vet inte om och i så fall när jag får se honom igen. Och det känns hemskt. Jag vill inte säga hejdå till så många av mina vänner! Men slutet på mitt lilla äventyr kommer närmare och närmare. Det är bara att acceptera. Nu försöker jag bygga upp en förväntan att få åka hem. Försöker se det som ett nytt äventyr som börjar när det här tar slut. Det är inte så lätt att se spänningen i att komma hem till det vanliga och trygga men samtidigt skall det vara skönt att veta att det alltid finns människor runt mig som är där för mig och stöder mig även när jag själv inte är på topp.

självständighet, bror besök och snö

Har tillbringat en helg med min bror. Han hade fått en resa hit till födelsedagspresent och nu blev den av. Det var riktigt trevligt. Förutom att jag först hade fått fel datum då.. Som tur fick vi rett ut det innan jag åkte iväg till flygfältet för att plocka upp honom ;) I övrigt träffade han en del av mina vänner härifrån och han verkade vara ok med dem. Eller iallafall var det två som satt på sängen och sjöng politiska sånger..(hur de kopplades till den finska självständigheten låter vi vara onämnt..) Mycket roande för oss andra var det iallafall. Jag tycker alltid att det är lite speciellt att lägga ihop olika personer. Speciellt när det gäller människor som jag har helt olika förhållanden till. Det är inte som om jag inte skulle vara mig själv med nån, men en del relationer tar fram en del sidor och andra andra sidor av mig som person. Nåja.. bra gick det iallafall. Annars har vi sprungit runt i stan, vigelandsparken och Munchmuseet. (och den obligatoriska operan såklart!)
I söndags när jag vaknade hade det snöat. Reaktionerna till det har varit väldigt tudelade i min korridor. En del har suckat djupt, jag och Y däremot tittade på varandra och ropade båda två på samma gång "it´s snowing!!". Hon och jag har bestämt oss för att ha snöbollskrig imorgon bara det ännu finns lite snö då.. Ja, vi är så barnsliga. Och ni får mer än gärna joina oss när vi vill.

Magkänsla

Ibland kan man få för sig att man bara måste göra saker utan att man riktigt vet varför. Så gick det idag. Jag pratade med mamma och efter det fick jag en underlig känsla. Jag beslöt att ringa till min bror som skall komma hit i helgen. Jag kollade upp saker med flyg och så vidare. Det visade sig att han skall komma hit på fredag och inte alls på torsdag som jag trodde. Det är ju betydligt roligare att upptäcka det idag än det skulle ha varit imorgon när jag skulle ha stått vid flygfältet och väntat.. Det här med magkänsla är en bra sak. Jag borde börja lyssna mera på den..
Överlag märks det att mitt halvår här börjar ta slut. Mina känslor över att lämna staden är mycket blandade. Det skall bli underbart att få se alla människor igen. Och en ny lägenhet! Jag kan knappt vänta. Har så mycket inspiration att jag håller på spricka! Oj, jag vill se vilken känsla jag får då jag stiger in dit. Hur skall jag börja möblera, vad skall jag satsa på...
Samtidigt känns det hemskt att behöva lämna en stad precis som jag började komma igång här. Så småningom börjar jag känna mig socialt stabil här. Hittat min plats. Förstått hur studierna fungerar osv. Om ni nån gång åker i utbyte eller på andra sätt utomlands, försök stanna ett år då. Det är absolut värt det.

Ett slag för tystnad och onödiga ord

Tystnad har blivit en bristvara i dagens samhälle. När jag ser på folk runt mig har nästan hälften musik i öronen. Här tycker jag att det är nästan värre, eller det ÄR värre än i Finland. Ett par dagar har jag på t-banan försökt räkna folk runt mig. Inte helt, men nästan hälften sitter med proppar i öronen. När man sitter och studerar på läsesalen har också där en stor del musik i öronen. Visst njuter jag också av att lyssna på musik. Precis nu sitter jag faktiskt och lyssnar på Elvis Presley. Men där emellan vill jag ha tystnad. Jag vill höra mina egna tankar, och Gud. När jag ser människornas förhållande till musiken förstår jag däremot tonåringarna i församlingen bättre. Vi har haft en sinnesvandring i församlingen där jag jobbat. Då går hjälpledarna och konfirmanderna igenom alla sinnen och försöker uppleva Gud på nya sätt. Då kantorn har haft hand om hörseln har han placerat konfirmanderna tysta i strandkanten. Där har de bara varit och lyssnat på naturen. Alla kanske inte får ut någonting av det, men de som verkligen hinner lyssna till sig själva brukar vara mycket tacksamma över övningen. Då jag höll i något undervisningspass för hjälpledare och blivande hjälpledare skickade jag också ut dessa att sitta ett par minuter i en tyst vinterskog. Någon fick uppleva den underbara frid som bara tystnaden kan ge. Tyvärr verkar inte alla kunna lugna sig tillräckligt mycket. Eller så är det något annat som står i vägen. Jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva den friden som jag upplever i tystnaden.
Är du däremot trött på tystnaden kan du följa följande länk och försöka uttala följande finska meningar. De är helt underbara! (översättning på engelska finns under)
http://depressingfinland.tumblr.com/post/68368392603/funny-sentences-in-finnish

att flytta med buss

En dag i flyttens tecken. Inte min egen dock. Idag har jag fått vara med och flytta till en underbar människa. Hennes nya hem kommer att bli toppen bara hon får fixat lite där. Det var några år sedan jag senast flyttade med buss. Det känns så länge sen! Borde ha varit sommaren 2009.. Då flyttade jag från emmausgatan till lilla t. Det var sommar och varmt. Vi kom bärande på damsugare och skurborste. Folk tittade lustigt på oss då vi skulle ha med allting på bussen. Så är det om man inte har bil.. Och bil hade vi ju inte idag heller. Tv och hylla var det bara att ta och släpa med sig i bussen, i rusningstrafik. Vackert så. Jag tror iallafall att det blir ett bra hem. Och så är jag så glad över att kunna hjälpa till! Den senaste tiden känns det som om många har hjälpt mig men jag inte fått möjlighet att göra något tillbaka. Jag vet att det går i perioder men nu var jag iallafall glad i att kunna hjälpa till.
Här är en liten serie. Jag skrattade så gått åt den så jag hoppas att ni också kan få lite glädje av den.
http://depressingfinland.tumblr.com/post/67843300462/fingerpori-strip-about-sauna-evening-1-heimo

Raskasta Joulua

Julen är tråkig utan musik. Här är en annan sorts finsk julsång.
En underbar första advent till er!
http://www.youtube.com/watch?v=2s_QgMCW9ks

Första advent överraskning

Stiger upp och skall skynda mig till kyrkan. Solen skiner men när jag kommer in i köket kan jag inte se solen mera. Då möts jag av en helt annan syn. En syn som fyller mig med glädje och tacksamhet. Nog har jag de bästa av grannar ändå.

Examen sprider sig som en stank kring de förtvivlade studenterna

Det här blir mitt hundrade inlägg på den här bloggen. Tchaikovsky får stå för trumvirveln för mig ikväll. (måste säga att det är inte så illa, även om man lyssnar via youtube..)
Det märks att det är examenstider. I biblioteket är det massor med människor som läser av hjärtats lust. Jag visste inte att jag gick i en så stor skola.. Ett halvt år har jag gått här och började tro att jag visste av alla som studerade på samma fakultet. Så kommer det några examen och plötsligt dyker det upp mängder av människor som jag aldrig sett förr. Jag tror examen gör något speciellt med studerande. Det är som en sjukdom som övertar hela kroppen och stämningen runt den. Lite som en stank av koncentration och frustration som sprider sig. Stämningen blir mera och mera tryckt. Men redan om ett par veckor är allting över. Folk börjar skratta igen och så plötsligt innan man vet ordet av har alla dragit sig tillbaka till sina hålor.. eller var de nu håller hus. Tills nästa examen. The circle of life.
Lite underligt att inte ha några examen kvar när alla andra är så aktiva.. Sånt är livet. Jag har ju studerat de senaste månaderna..

Nej till norska militären, ja till NT

Det är inte varje dag man bjuds på våfflor av milipojkar. Idag var dagen då jag tackade nej till den norska militären och fick ett NT till svar. Bokstavligt alltså. Ett par militär killar stod och delade ut våfflor, nya Testamenten och försvarets andaktsbok. Gladeligen tar jag emot. Jag hade tänkt att jag måste köpa det nye testamentet före jag reser härifrån men fick det nu gratis!

Försöker acceptera min ofullkomlighet

Hur lat kan man vara? Igår lade jag mig allt för sent. Det ledde till att jag sov allt för länge idag, läs kl. 9. Sen satte jag mig upp i sängen, drog täcket runt mig och somnade sittande. Steg upp ur sängen 45 minuter senare och kom så småningom in i duschen. Morgonmål blev det en 11 tiden och så försökte jag börja min dag. Betalade räkningar och köpte den andra julklappen för året. Kl 14 kom jag till läsesalen och skulle studera aktivt. Gick si sådär då en väninna som jag inte pratat med på länge bad mig komma på kaffepaus. Så vi satt och pratade i en timme och ja.. nu har jag gjort färdigt evalueringen av studiemiljön och kurserna. Känns som en riktigt lat dag. Ingenting vettigt har jag gjort. Men sen är frågan, måste man alltid göra så mycket vettigt? Kanske det smartaste att göra ibland är att acceptera sin egen ofullkomlighet och bara sitta och titta på den där extrasängen som jag egentligen borde bädda undan men lika bra kan fixa imorgon.

trötthet och ärlighet

Voi voi.. Inte kan jag säga så mycket annat. Ett par mycket intensiva veckor är nu över. Massor med gäster och utflykter är avklarade. Allting har nog varit mycket roligt och jag är mycket tacksam över alla mina gäster. Men lite trött blir man allt. Jag orkar inte ens handarbeta och då är det allvarligt.. Det dåliga med att vara jag och vara trött är att jag börjar anklaga mig själv för så mycket. Det goda med att vara jag och inte kunna hålla tyst är att jag får nya goda vänner. Jag kan ärligt säga att den senaste kollapsen ledde till att min relation till två underbara människor runt mig fördjupades. Det att vara ärlig och säga rakt ut var man står och hur man känner det ger mig så mycket. Vi konstaterade med ena av dessa personer att livet sällan är perfekt. Så gott som alla vill få sina liv att se underbara ut utåt. Vi vill visa upp den bästa av fasader och berätta om hur fint och bra allting är. Så lyckliga vi är! Men när man går lite djupare ser insidan ofta inte lika underbar ut. Det behöver inte vara dåligt, men alla har vi vårt bagage att bära på. En del har lättare, andra tyngre ryggsäckar men även den lättare ryggsäcken väger något. Hur skönt är det inte att veta att jag inte behöver bära min väska själv! Alla mina bekymmer, all min oro får jag lägga av mig vid korsets fot. Underbara befrielse! Tänk om man någon gång verkligen skulle lyckas lämna den där..
Livet är inte perfekt. Inte mitt liv heller. Men kan det verkligen bli bättre än när en vän torkar ens tårar? Då man får ett meddelande som får tårarna att rinna bara av tacksamhet? Jag vet inte. Det jag vet är att jag inte ångrar att jag öppnade mig för dessa människor.

Resa med klassen och tankar kring bröd och hem

Jaha.. så har man varit på resa med klassen då. Det har varit mycket intressant att se hur gruppdynamiken utvecklats i vår PBL (praktiskt baserad inlärning) grupp. Få direkt och orädd feedback på vilken roll man intagit i arbetet osv. Ni vet, det där som vår litteratur sa att man inte skall säga rakt ut.. Nåja..
Några tankeväckande saker har de här två dagarna iallafall gett mig. För det första åt vi fem måltider på lägergården. Av dem bestod fyra måltider av bröd. (man kunde få bröd vid middagen också om man ville) Morgonmål, lunch och kvällsmål. Allt såg likadant ut. Lite olika pålägg kanske.. men i övrigt ett och samma. Det som ännu gör att jag har svårt att riktigt förstå den här kärleken till smörgås är att precis varje bröd smakar lika. Sen kan det vara bakat på olivolja eller inte men smaken är den samma. Tråkigt tycker jag, toppen tycker nån annan. Men när vi går till det faktum att jag satt lika mycket pengar på de här två dagarna som jag vanligtvis i Finland sätter på mat i två veckor känns smörgås lite väl lite för mig. Men jag inser att det är skillnader i traditionen. Under vår resa lyckades jag iallafall bita ihop och le och tugga i mig min brödbit. (och jag fick iallafall dricka apelsinjuice)
Det andra som jag tänkte på var hemlängtan. För första gången, tror jag, längtade jag hem. Inte hem som hem till Åbo eller Österbotten, utan hem till mitt rum i Oslo. Till mitt eget ställe. Det var märkligt men samtidigt naturligt. Jag är inte den som brukar längta eller sakna. Inte ställen eller saker iallafall. Personer är sen en helt annan sak. De saknar jag också om det bara handlar om att vara från varandra någon dag. Orsaken till att jag längtade hem under resan var väll främst att jag inte orkade med språket mera. Norska och danska om vartannat när man bara vill sätta sig ner och slappna av.. Men att min längtan riktade sig till Oslo var roligt. Jag har verkligen hittat mitt hem här och det känns skönt. Nu känns det som om jag verkligen kan prata om tiden då jag bor/bodde i Oslo, för Oslo är mitt hem nu.

Godnatt min skatt

Klassresa

Obligatorisk klassresa. Teamwork och ledarskap, presentationer och socialisering. Speciellt mycket norska dialekter i dagarna två. Lets go!

Konsert på en söndag

Bästa Maia Jerns gig. ;) underbart sätt att avsluta en söndag. Kolla gärna i  henne på fb facebook.com/maiamadness eller hennes hemsida www.maiamadness.com.

Lördagkväll med Anna

Jeej! Finnair strejkade inte och nu får jag fira lördagkväll med bästa Anna. Idaflickan lämnade vi på tåget. Hon ville själv ta sig an storstadslivet hos sin kusin. ;)
Godnatt min skatt!

Plättar

Man kunde ha det värre medan man väntar på att gästerna skall dimpa ner någon gång imorgon. Man kunde bara ha två chokobollar. Eller inga plättar alls... man kunde inte få några gäster om finnair hade strejkat. Men nu är sakerna som de är. Orsak att vara tacksam? Ja!

Tvångsmakt eller kontroll?

Obligatorisk evaluering av studie- og læringsmiljø. I ett dokument som ser ut som klipt och skuret från lunarstorm el. Dylik sida.. känns som om vi vid ÅA kan lära oss något av det här. Be inte om utvärderingar. Gör dem obligatoriska!

Lärdomar från brazil (och norge)

Det lönar sig inte att panikplugga. Då får man göra det igen. Och det är måttligt intressant.. tack och lov har jag en skypeträff ikväll. Annars skulle jag gå sönder..
Idag har jag lärt mig att då man smackar med tungan betyder det "nej" i brazilien och "du förstår ingenting" i norge. I finland är samma läte lite situationsbunden... så skulle iaf jag uppfatta det.
Nåja.. back to real life. Like real real. Not fb real. Puh..

Kvällsgott

Måste bara testa brownie i en kopp. Helt otroligt gott! ;)

en lugn helg

Den här helgen har firats i lugn och ro. Jag har haft svindel (svimmel på norska) i stort sett hela veckan. Förra helgen bestod av lite för lite sömn och inte har jag vilat upp i veckan heller så det kan ju ha med saken att göra. Överlag brukar jag ha mera svindel på höstarna. Kanske det beror på att det blir kallare eller på mindre ljus. Jag vet inte. Nu tänkte jag iallafall försöka mig på mera c-vitaminer och mera sömn. Månne inte det mesta reder upp sig med det..
Nå, i fredags iallafall hittade jag en sötnos (Sari) på skype. Vi pratade i över 3 timmar. Det var så länge sedan vi bara kunnat sitta och babbla om ditt och datt senast! Så roligt. I dag gick jag och tänkte på våra diskussioner och för en sekund var jag helt övertygad om att hon verkligen hade varit här. Det är otroligt hur nära man kan komma bara genom att prata. Vi pratade bl.a. om olika uttryck som man skall vara försiktig med att använda i norden. Ord som betyder olika saker på olika nordiska språk. Jag skall försöka sammanställa en lista av några av uttrycken och lägga upp den här senare.
I går fick jag besök av två tyskar. Vi hade riktigt bra diskussioner och kom varandra en hel del närmare. Jag var glad över sättet jag investerade kvällen på. Det är roligt att lära känna nya människor men att nån gång investera tid i relationer av mera varaktig karaktär känns oerhört bra. Det här är ett par som jag vill hålla kontakt med även efter min tid i Oslo. Varmt troende kristna syskon. En av alla de gånger jag här har fått känna på den kärlek som finns i den kristna familjen. Och det bästa av allt är att vi kommer ha en evighet tillsammans.

Svenska dagen

Jahapp.. Svenska dagen. I diasporan. Jag kanske inte är den personen som firar precis den här dagen riktigt mycket. Men lite vill jag ändå hålla fram den. Så jag har gått och berättat till folk vid mf om vad det är för dag. På t-banan såg jag en kvinna med muminreflex. tyvärr var det så fullt med folk att jag inte kom att prata med henne. Vilket kanske är bra. Det är ju inte så vanligt att man pratar med folk här heller.. Fast roligt skulle det ha varit.
Nu skall jag fortsätta fira svenska dagen. Läs: byka.

Nya sockor

Är man långt från sitt egentliga klädskåp och har kalla fötter. Då är det bra att kunna fixa lite själv.

Sistaminuten studier

Tent imorgon. Sjukt mycket till att läsa. Måste repetera det jag läste för en månad sedan. Stress stress stress. Sen behöver mina vänner mig. Folk vill prata. Fundera. Angsta. Vända och vrida på möjligheter.. puh.. jag tror jag snart ser ut som gubben på min kaffekopp. Önskar bara att jag blev piggare av kaffet.
Nejdu. Nu är kaffepausen slut.

Eftermiddagskaffe på språng

Det blev eftermiddagskaffe vid ett av mina favoritställen. Det har liksom blivit en del möten och upplevelser här. Ett mycket otypiskt ställe för mig..

Holenkollen, igen

Fegade ur igen.. vågade inte hoppa.

Väntan

Snart rullar tåget in och helgen börjar på riktigt. Välkommen Jannika!

sorgen och glädjen de varndrar tillsammans

Ibland blir jag bara så arg på mig själv. För det mesta tycker jag om mig själv och mitt eget sällskap. Men ibland.. suck. Idag har det varit en sådan där känslosam dag. Från tråkigt har jag kunnat ha riktigt riktigt roligt. Skrattat och bara njutit av att ha så underbart roliga människor runt mig. De får mig verkligen att skratta hur botten än allt kan vara. Sen kommer verkligheten emot. Jag sitter ensam hemma. Borde, men orkar bara inte studera. Tenten på tisdag är allt för nära med tanke på att jag har besök hela helgen. Men jag orkar bara inte bry mig. Och så ilskan mot mig själv. Ilskan över lathet. Ilskan över mina känslor. Oron över att jag sa något fel. Och all den där finlandssvenska kvinnligheten. Jag borde vara så mycket duktigare. Jag duger inte för jag är si och så.
Det senaste året har jag dessutom jobbat mycket med mina känslor. Förut var livet så enkelt. Jag helt enkelt ignorerade mina känslor totalt. Nu sitter jag och försöker säga, nej, jag blev inte sårad. Nej, det gör ingenting. Men det gör. Det tar sjukt. Jag blev sårad. Snälla människa, jag måste väll också få bli ledsen någon gång! Så kan jag inte bara få konstatera att ja, jag blev ledsen, men nu väljer jag att fokusera på det som var roligt. Inte oroa mig för morgondagen utan njuta av det fina som jag hade idag.
Jag tror det blir en varm dusch och klassisk musik ikväll. Så blir det studier imorgon.
Godnatt min skatt

tänk, jag drömde inatt..

För någon natt sedan drömde jag att jag gifte mig. I min livssituation nu är det kanske inte den mest troliga drömmen man kan ha. Men men.. Det som förvånade mig var hur snabbt, enkelt och spontant det hela gick till.. Från ingenting kom det upp en man till mig och i nästa sekvens av drömmen satt jag och ändrade mitt namn på fb. Vi hade inte berättat till någon om vårt beslut och jag minns ännu hur orolig jag var för att folket skulle bli sårade. De hade ju inte varit med på bröllopet! Det lilla bittra med hela drömmen var att jag inte har en blekaste aning om vem mannen i fråga var. Inte heller vilket efternamn jag tog. Men så är det väl med drömmar. De kommer och går. En del vill man minnas och andra vill man inte. Ett fåtal slår in, de flesta aldrig. Ändå tror jag att det är viktigt att vi fortsätter att drömma. Det ger en liten extrakrydda till vardagen.
Ikväll skall jag ändå inte drömma utan bara skriva färdigt min hemtentamen.

En trött tisdag

Det här är en sådan där dag då man saknar livet från Finland. Efter sömnlösa nätter brukar det komma sådana dagar.. Dessutom firar de födelsedagar där hemma. Det känns så underligt att inte vara där. Får bara önska den aktuella personen grattis på fb. Synd, men snart träffas vi allihopa igen.

Och ja! Jag köpte flygbiljetter igår! Jag tror jag skall beställa kaffe på vägen vid samma ställe där jag pausade på vägen hit. ;)

släktforskning?

De få gånger jag haft tid bara glo på tv-program den här hösten har jag bl.a. tittat på vem tror du att du är på svt play. Det är en serie som ger kända svenskar en möjlighet att fördjupa sig i släktforskning och man gräver i familjehemligheter. De säger att man måste veta varifrån man kommer för att veta vem man är. Någonting som såklart har många betydelser. Till viss mån är det ju klart att man påverkas av sitt ursprung. Våra föräldrar har påverkats av sina föräldrar som har påverkats av sina föräldrar och så vidare. Allt från recept på de enda rätta pepparkakorna till familjevåld kan visas gå i släkten. Ändå tror jag inte att vi på något sätt är beroende av eller fängslade i vårt förflutna. Vi kan alltid vara de som ändrar på en lång tradition. Även om det kan vara lättare om man är medveten om vad man bär med sig. Nåja.. För att veta vem man är måste man veta varifrån man kommer, i det religiösa perspektivet, ger oss en helt annan bild. Jag tror att vi kommer från Gud. Att vi är skapade av Honom till Hans avbild. Därför tror jag inte att vi skall se ner på varandra eller oss själva. Säger jag att jag inte duger eller att jag inte ser tillräckligt bra ut, då är det Guds skapelse som jag kritiserar. Älska din nästa som dig själv.
Jag har varit så fascinerad över att de vid svt kan komma tillbaka så långt i tiden. Till 1500-talet och till och med tidigare! Tänk om man kunde göra så med min släkt också! Igår ramlade jag då över ett släktträd över min egen släkt. Och jag kom tillbaka till 1480-talet! En bonde som hette Måns bodde då i Korsholm. Mina rötter verkar vara ganska stabila i den österbottniska jorden. Många av dem jag tittat på var bönder men också annat före kom. På 1500-talet hade jag en kyrkvaktmästare så jag kanske också har någon religiös släkt. Det är ganska intressant att tänka sig att dessa namn jag läser om och som jag möjligtvis har några årtal om och kanske ett yrke, att de faktiskt är människor som levt en gång. Tänk på allt de sett! Jag har aldrig önskat att jag levt i en annan tid, men nu känns saker som reformationen så mycket närmare. Jag vet att mina egna rötter såg de tiderna. Och såklart gjorde de det. Men på något sätt blev det mera verkligt när jag fick sätta namn på dessa personer.
Ojnej vad jag låter gammal! Släktforska - redan? Nej, bara en god orsak till att inte studera. Och mellan dig och mig, det finns många sådana orsaker..

Kyrkdag

Underbara söndag. Min favoritdag på veckan. Dagen då jag med gott samvete får vara ledig. Dagen då jag får besöka den kyrka som här i Norge har blivit mitt andra hem. Träffa de människor som ger mig så mycket kraft och energi. Varje söndag är för mig en ledig söndag, en kyrkdag och en dag för mig själv och Gud.
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om vikten av att ha en församling. När jag kom till Oslo sökte jag länge efter den rätta församlingen för mig. Jag är mycket glad att det här var någonting jag gjorde ensam. En av de enda saker jag faktiskt inte ville ha sällskap när jag gjorde. Jag besökte, naturligt nog, först lutherska församlingar men upplevde inte att jag hittade det som jag sökte. Jag gick (och går) varje torsdag till en luthersk församling och sökte något mera högkyrkligt till söndagen. Sedan besökte jag en internationell församling men inte heller där hittade jag den frid jag sökte. Mycket av vad jag såg var bra, men det var inte DET jag skulle göra. För någon månad sedan hade jag en svacka i mitt religiösa liv. Jag ifrågasatte och funderade över värderingar och livsval. Den söndagen kom jag till den anglikanska kyrkan och predikan gjorde ett stort intryck på mig. Jag kände att det var här jag skulle vara. Efteråt gick jag fram till prästen och bad att få prata med honom. Vi hade en ganska lång konversation och jag upplevde allt starkare att Gud ville placera mig just där. Veckan efteråt hade mitt religiösa liv stabiliserat sig betydligt. På söndagen i kyrkan kom prästen i fråga fram till mig och kollade hur det var ställt. Han, som jag var glad över att se att allt var gott. Nu är jag fast i den församlingen. Jag upplever att den ger mig så mycket. Socialt och religiöst. Sen hoppas jag att också jag kan ge någonting tillbaka till den. Vad vet jag inte men det jag vet är att när man söker efter Gud. Då kommer Han också uppenbara sig. Den som söker skall finna. Och det han finner, det är det bästa man kan ha. Så var det för mig. Sök Gud och ha tålamod. Det lönar sig.
Ha en underbar söndag
Guds fred!

En fredagkväll

Jag inser att jag skrivit ganska mycket om studier här. Och däremellan kommer det lite om mina tankar och känslor över att vara i utbyte. Jag, som inte brukar se mig som en väldigt emotionell person, snarare en rationell människa har fått uppleva en liten känslostorm här. Bra så, bra så. Att vara på utbyte är lite som att vara på ett läger. Allting blir lite större, går lite snabbare och känns lite mer. Eller så upplever jag det. Det är som om någon satt salt på allting.. ;) Därför tror jag att min längtan och min glädje blir lite mera än de annars brukar vara. När det gäller studier är det så lätt att skriva om. Ingen, eller få kan ta illa upp. Nu skall jag utmana ödet och skriva något om min fredag kväll.
Igår var tanken att jag och några andra skulle fara på en internationell middag/hemmafest. I sista stund blev planerna ändrade och jag for hem till en finlandssvensk tjej istället. Bra så, vi hade trevligt då vi satt och drack vin och åt perunarieska som jag hade bakat, vindruvor och bulla. Riktigt fredagsmys. Jag hade ändå varit inställd på att fara ut och träffa folk och därför var jag inte så svårövertalad när vi fick förfrågan att fara till tf (teologiska fakulteten) på party. TF är här konkurrenter till den skola där jag går, dvs. mf. Känslorna mellan fakulteterna är ungefär som mellan tf och relvet i Åbo. Så jag var en förrädare. Vid tf var stämningen ungefär som vid tf i Åbo. Öppet och trevligt. Folk pratade med varandra, skrattade, hade en bra stund helt enkelt. Även om värderingarna kanske är liberalare så trivdes jag som fisken i vattnet med människorna, de var totalt underbara! Vid tf joinade vi upp med en del andra kompisar och med dem for vi sedan ut på stan. Satt vid en pub och träffade ännu mera folk. Efter flera djupa diskussioner om såväl bibelsyn som homosexualitet som scenuppförande och nakenhet gick jag hem miss i nassen. Ännu en underbar kväll med mina underbara människor. Och jo.. det är väll inte en väldigt ovanlig fredagkväll här i Oslo. Jag är definitivt mera ute här än i Finland. Det är nästan så jag skäms när jag ser fotona jag taggats i på fb.. Men de som känner mig vet att jag är en smart människa. Jag är fortfarande lika smart. Gör inget jag inte står för och kan berätta öppet om. Igår frågade en tjej om jag inte dricker överhuvudtaget. (hon visste inte att jag druckit vin tidigare på kvällen) Jag svarade att visst dricker jag men jag vill inte dricka så mycket. Om det då handlar om min tro eller bara om den lag som står i mitt hjärta, det vet jag inte. (finns det ens nån skillnad?) Jag står för det iallafall. Och så tror jag att, speciellt när jag har en längtan till att bli prästvigd en dag bör jag hålla mig till det som jag uppfattar som Guds vilja. Missförstå mig inte. Jag tror alla borde det. Men som kvinna i Finland kan jag få hård kritik om jag inte är "tillräckligt kristen". Så känns det iallafall. Jag är kristen och jag vill följa Gud. Att vara ute är en möjlighet att prata med många personer och jag tycker om att umgås med mina vänner. Men det betyder inte att jag är ansvarslös eller att jag inte uppför mig.
Det här var mitt "kära dagbok"-inlägg idag då ;)

Överraskningar i biblioteket

Trevliga överraskningar i biblioteket när man skall studera. Den här fredagen skiner solen och jag med den. Stressen över studier och den flytt som december kommer bära med sig är långt borta idag. Jag saknar inget. Jag har allt. Underbara vänner över hela världen. En del som jag får känna en kort tid. Andra längre. Idag skall jag bara njuta över det. Och min twist.

Det negativa med utbyte

Varför var det ingen som varnade mig? Ingen sa ett ord om det! Alla tyckte bara att det var bra. Tänk så mycket du kommer lära dig! Och så sitter jag här. Vet att ingenting kommer bli exakt det samma igen. Det här med att flytta till ett annat land. Alltid sakna någonting. Kommer jag kunna komma hem utan att sakna det här? Här kan jag iallafall inte vara utan att sakna er. Ja, precis det. Er. När man ser på fb att det händer något. Eller pratar i telefon. När ni kan umgås och jag bara önskar att jag kunde komma dit. Men nej. Jag har ju det hur bra som helst här. Definitivt inget fel på det. Men jag önskar att jag kunde ta alla de här personerna och sätta er på samma ställe. Det kommer aldrig gå. Igår tittade jag på två på resa på svt.play. Det var avsnittet där Mark Levengood visade Helsingfors. Han sa någonting i stil med bevara minnena men låt sakerna gå. Det är väll så det här utbytet skall få vara. Underbara minnen för resten av livet. Och jo, jag har en hel del tid ännu. Men så småningom är det dags att boka flygbiljetter hem och det känns inte roligt. Samtidigt väntar jag.

bra eller dålig ambasadör för Finland?

Idag har jag haft en kort presentation om Finland. Det var si sådär. Publiken men skrattade iallafall. Jag kan ju inte hålla ett föredrag om mitt kära hemland utan att nämna att jag kommer från en minoritet som kallas finlandssvenskar. Alla såg då allvarliga ut som om jag höll en föreläsning. En man i första raden, som jag för övrigt pratat med ett par gånger förut och dessutom berättat om Svenskfinland för, såg förvånad ut och nickade intresserat. Sen kom vi till det faktum att i Norge förstår folk vad jag säger, till skillnad från många delar i Finland. Här kom första skratten. Jag reser utomlands för att folk skall förstå mitt språk. Sedan var min koncentration borta och jag vet inte mycket av vad jag pratat om. Jag sa att finländare är tysta och inte alltid så artiga. Att man inte pratar med främlingar och att man bra kan sitta ensam och studera utan att prata med någon. Sen pratade jag om alkoholhanteringen i Finland. Om att en del, inte alla, inte kan uppföra sig när de dricker. Att jag som kvinna ibland kan känna mig lite obekväm med vissa mäns närmanden medan jag i Norge upplever att folk endast dricker sig "salongsberusade" och att de för det mesta bara är trevliga. Sen berättade jag om någonting jag verkligen saknar från Finland. Ja, förutom alla underbara människor så är det ju då bastun. Tror jag skrev om det tidigare så jag skall inte plåga er med det. Men jag kan säga att när jag kommer hem till jul, då skall jag bada bastu! Mera än 10 minuter som de tydligen gör här..

Så, tyvärr hade jag inte tid att nämna ens hälften av vad jag skulle ha velat berätta om. På fem minuter kan man inte säga så mycket. Inte om man heter Emilia och älskar att stå och prata inför människor. Att bara få den där uppmärksamheten som man får när man står inför en publik. Bara få känna på stämningen och låta munnen gå. Det är underbart. Om jag någon gång får leva om mitt liv och den gången skulle bli begåvad med en god humor då skulle jag definitivt bli stand up komiker. Men nu har jag varken den humorn eller den fantasin. De få gånger jag kan stå upp och roa en publik så älskar jag det iallafall.

Efter att alla hade presenterat sina länder konstaterade en tjej att ingen skall åka till Finland. Jag vet inte om det är ett bra tecken, men om fem personer presenterar sina länder och jag är ända som blir omnämnd till slutet måste jag ju i allafall ha gett dem något intryck.. All reklam är god reklam eller hur var det?

Ha det!

Youtube eller hemexamen?

Visst är det roligt att skriva hemexamen.. Nåja.. Jag har iallafall fått skrivet lite trots min migrän. Däremot är det mycket roligare att fundera på vad i hela friden jag skall berätta om Finland imorgon. På fem minuter skall jag försöka presentera några skillnader och likheter mellan Finland och Norge. Det enda jag kan komma på att prata om är alkoholkonsumtion och bastu... Det känns lite självklart och tråkigt. Har googlat runt lite och tittat på youtube om jag skulle hitta något intressant men jag tycker allting känns ganska tråkigt.. Sist och slutligen är det ju folket jag saknar från Finland. (ja, jag ser er överallt. Alla kära vänner, teologer, släktingar...) Och ja, bastu saknar jag också. Tror på riktigt att jag inte har varit så här länge utan bastu tidigare i mitt liv. När jag hörde ljudet av löylyn på youtube gick det kårar genom hela kroppen. Jag har bastu-abstinens. Det kan inte vara nyttigt att leva utan bastu.
Ja, en annan sak jag hittade på youtube. Ifall nån känner sig nere och misslyckad kan ni lyssna på den här. Det är ok att känna sig lite tonårig ibland. Ganska trevlig text ändå. Kanske någonting man kan använda sig av i ngt sammanhang.
http://www.youtube.com/watch?v=LdW5rei_5gI

Tack kära huvud för att du förstörde min dag..

Den här veckan skulle jag vara en mycket aktiv studerande och skriva så mycket på min hemexamen att jag skulle förvåna både mig själv och alla andra. Det började bra. Igår satt jag vid mf 9.15 och läste och skrev till 17.30. Aktivt och bra. Idag skulle jag fortsätta min goda vana. Trodde jag då. Jag vaknade 8.30 med en hemsk migrän. Fick i mig lite morgonmål och så värkmedicin. Eftersom jag hade några viktiga ärenden till butiken valde jag att försöka ta mig dit. Och det gjorde jag ju också. Men i kassakön höll jag på svimma av värken i huvudet. Så nu sitter jag igen hemma. Tänkte försöka få lite skrivet och göra ett nytt försök att ta mig utanför lägenheten efter lunch. Jag älskar verkligen att ha migrän.. Och alltid när jag tänkt att jag skall få någonting gjort! Stress är inte nyttigt jag vet. Men ibland skulle jag bara vilja kapa av mitt huvud och fortsätta leva utan det.

Vikingaskepp

Sista dagen med familjebesök tillbringades på museer. Här är en bild på ett äkta vikingaskepp. Vi såg någon äkta viking med. Eller närmare bestämt delar av två kvinnor som blivit begravda på båten.. på väg ut kunde man köpa både hjälmar och svärd och en mycket liten viking (ca 3 år) hotade mig med sitt nya svärd. Fast han skulle nog inte ha behövt ett svärd. Jag föll nog för honom ändå..

Holmenkollen

Vi får hoppas de har det på koll vid holmenkollen. Här är hoppbacken som byggdes till os. Nån som känner sig sugen att testa?

tung torsdag

Torsdagen var en sådan där botten dag. En dag då man önskade att man inte hade stigit upp överhuvudtaget. Allting blev fel fel fel ända till kl 20 varefter allting blev bra igen. Det började med att jag ringde till en tandläkare. Hon pratade snabbt och sluddrigt och efter att ha bett henne upprepa en extra lång mening dumförklarade hon mig totalt. Det att jag inte hörde vad hon sa betyder inte att jag inte vet vad tandvärk är. Men tydligen trodde hon att jag inte vet hur det känns när det gör ont. Så efter att vi båda konstaterat att jag nog har tandvärk så slutade hon med att säga att de inte har några tider för mig. Vid det här laget var jag så trött på att försöka diskutera på norska att jag for till universitetet utan att beställa tid till någon tandläkare alls. Någonting jag snart fick ångra. Så, jag gick till en annan tandläkare (glöm att jag skulle bli dumförklarad via telefon igen!) och vid den här tandläkaren fick jag tid bara en timme senare. Det visade sig att jag haft ett stort hål som gick ner till nerven och att en rotfyllning behövdes. Så nu börjar den behandlingen då. Jag var förvånad över hur jag kan ha fått ett så stort hål och tittade sedan närmare på eländet. Det var den tand jag haft så mycket problem med sedan jag varit till studenthälsan och tagit bort tandsten. Ett stort mellanrum som jag aldrig tidigare haft där all mat har fastnat. Jag såg redan vid det besöket att tandläkaren hoppade till men eftersom hon inte sa något mera antog jag att det inte var någon fara. Nu kan jag sluta mig till att det lilla misstag hon gjorde vid studenthälsan visst har utvecklats till att bli lite större. Lite bittert att man skall betala mycket för andra människors misstag men samtidigt är vi alla människor och vi gör alla misstag. Ibland är det små saker som att tappa ett glas, andra gånger kanske det leder till en rotfyllning. Nåja.. här är vi nu och jag betalar och är glad över att någon vill fixa det.
Så, vad hände då sen? Jo, jag gick som sig bör, till kyrkan på suppe och messe med en bedövad kind. Fick i mig lite soppa och pratade med många trevliga människor. Det var på plus om vi säger så. Väl på väg hem märkte jag att min plånbok var borta. Och i den alla mina kort, pengar, t-bane kort, nycklar (de är som kort här) och ja, allt! Vad gör man då? Jo, ringer grannen som öppnar dörren, tömmer ut väskan och konstaterar att den verkligen är borta. Och så började ringande runt. Kyrkan, inget svar. Biblioteket, svar och ett utrop. Ja! Jag har inte sett den men ser den nu. Den ligger under en dator! Det är tjugo minuter tills dörrarna stängs. Så jag springer till t-banan, hoppas för mitt liv på att inga kontrollanter skall komma och åker iväg till uni. Springer sista biten och en minut före åtta kastar jag mig in genom dörren och upp till biblioteket. Så får jag tillbaka min plånbok med kort, nycklar och pengar. Allting orört! Vägen hem var betydligt lugnare och även om jag nu lite hoppats på att få träffa kontrollanten (när jag hade med mitt kort!) så förlöpte resan utan mera spänning. Kvällen avslutade jag med te hos en av mina grannar där vi pratade så att jag helt missade ylvis på tv. Och när jag skulle gå och lägga mig och hämtade mitt vattenglas från köket stod en annan granne där och med honom pratade vi en halv timme. Sen kändes den usla dagen lite lättare och jag kunde somna med ett leende på läpparna och en otrolig kärlek gentemot alla underbara människor som Gud har placerat kring mig. Tack Gud för att allting i slutändan gick bra!

Bara lite mat

Hur lyckas jag alltid dra hem massor med mat? När jag kommer dragande med två fulla kassar ser det ut som om jag handlar till en hel familj.. och all maten. Den bara försvinner ur skåpen.. nå något märkligt vis..

Upps and downs

Förstå gången på länge som jag kan säga att jag har hemlängtan. Visst har jag saknat personer tidigare och jag ser personer som liknar någon hemifrån hela tiden. Men hemlängtan har jag inte haft tidigare. Jag vet inte heller om det är det jag har just nu. Jag vet inte vad jag längtar efter men kanske någonting av mitt liv i Finland. Min person i Finland. Frågor som vem är jag och vad gör jag här dyker upp. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag med mitt liv i Finland och vad vill jag med mitt liv här? Är jag mig själv nu eller är jag mera mig själv där hemma? Jag vet att svaret finns inom mig. Jag vet också vad svaret på alla de här frågorna är. Men det är inte lätt att leva ut det. För det kan såra människor. Det gör mitt liv osäkert. Det som jag inte trivs med är kanske det som jag inte vet om jag klarar mig utan. Kan jag ta språnget ut för att leva mitt liv som jag vill eller är jag för feg och föredrar att klamra mig fast i det jag känner? Jag tog språnget bort från mitt liv i Åbo med den vetskapen att jag alltid kan komma tillbaka. Kan jag ta ett språng utan att veta om det finns någonting att komma tillbaka till?
Jag antar många utbyteselever kan gå igenom de här frågorna. Jag antar att det är det här som vi varnades för då före jag reste iväg. I något skede kommer vardagen ikapp er och då kommer ni längta hem. Kanske jag är där nu. Är det här gången då vardagen tar ikapp mig och jag måste börja leva på riktigt? Inte en dag för sent om vi tänker på de tenter som närmar sig med stormsteg. Hej du vardag! Trevligt att träffas, men det skulle kanske ha varit trevligare utan tandvärk..

Team work på uni.

Sitter och lär mig om teamwork på universitetsnivå. Det kan konstateras att team fungerar i grunden likadant oberoende om man läser om dem på yrkes eller universitetsnivå. Teorierna är också de samma..

Grekiska kunskaper nödvändiga

Så vet man att man sitter i ett teologiskt bibliotek. Grekisk text på läseplatsen.

En vanlig söndagskväll?

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, det är min grannes födelsedag. Hurra hurra hurra!
Suprice party!

Roadtrip bilder

Road trip

Tiden går så fort då man gör en massa saker hela tiden. Jag tänker inte berätta allting. Är det någonting just du vill veta är det fritt fram att fråga ;) Några större under har kanske inte hänt i mitt liv men en hel del frågetecken är nu utropstecken och som livet sig bör har nya funderingar dykt upp.

Men det som för mig varit det viktigaste den senaste tiden är en roadtrip som jag nyligen kommit hem ifrån. Jag och mina killar (utbyteselever) och en underbar finlandssvenska hyrde en bil och tog oss nästan 400 km nordväst. Där gjorde vi en endagstur till trolltunga. ca 22 km att gå upp till 1200 m höjd över havet. Vi hade helt perfekt väder med sol och klar himmel. Tillräckligt varmt så att ingen frös, tillräckligt svalt så att det gick att vandra. Eftersom vi var efter säsongen så var det inte så mycket folk heller. Långa sträckor kunde vi vandra utan att se en annan människa. Och naturen här är helt fantastisk. Det finns inte ord att beskriva vad vi upplevde. En teolog bland oss sa så passande att naturen vi tittade på är som Gud. Man kan bara inte beskriva hur underbar den är. Och en annan kommentar var att Gud gjorde ett gott jobb då Han skapade Norge. Det är synd att inte alla länder hade turen att få så här vacker natur. Och jag kan helt hålla med. Redan när vi körde längs berg och fjordar var vyn obeskrivlig. Så många små byar och städer vi körde förbi där en eller flera i bilen sa att vi ville bo. Jag hoppas det är prästbrist i Norge för här finns iallafall tre blivande präster som mer än gärna stannar i de kosliga små städerna omringade av fjäll.

Jag har lite problem med kontakten mellan telefonen och datorn men bild kommer i nästa inlägg.
Godnatt min skatt!

Kortprov 1

Läsa, läsa, läsa.. om ettpar timmar börjar mitt första kortprov. Vi skall svara kort på detaljfrågor om ledarskap och ledning i  norska kyrkan. Två tredjedelar bör vara rätt för att bli godkänd. Det betyder att jag bör tolka två tredjedelar av frågorna rätt och dessutom kunna svara på dem.. vi får se om jag behöver mera än ett försök till det. ;)

The Fox

Det är overskyet idag. Molnen hänger tunga och det tar på krafterna. Enligt alla prognoser borde det regna men det vill liksom inte riktigt göra det heller. Det är varken varmt eller kalt och jag vet inte riktigt vad jag skall göra av mig själv. (Jag har förträngt att jag egentligen borde studera och tänker fortsätta förtränga det till imorgon bitti.)
I Norge har det kommit ut en ny superhitt. Ylvis (för övrigt helt underbar humorgrupp) har gett ut en låt, The Fox. Den spelas hela tiden, lite här och lite där. Helt underbart hur nån kan göra humor av någonting så otippat. Så se till att youtuba den.

http://www.youtube.com/watch?v=jofNR_WkoCE

Under tiden

Ja, det där med att studera hemma är ju.. effektivt.. på ett helt annat sätt. Vet nån om man ens kan torka mynta såhär? Borde jag kanske hänga upp den?

Längtan och (munch) skriet

Att leva långt ifrån vänner och familj är inte alltid lätt. Man blir betydligt mera beroende av människor runt sig och det är någonting jag inte är van med. Hemma vet jag att hur jag än är, om jag är glad eller arg, ledsen eller bara trött/uttråkad kan jag vända mig till mina vänner. Jag vet att de är där för mig. Är jag världens mest hemska människa, orkar inte med mig själv. Då kan jag alltid fara hem till L och R och sitta på deras soffa. De har tålamod med mig. De älskar mig och jag älskar dem. Det finns många, många andra människor jag vet att jag kan "våldsgästa" på samma sätt. Av samma orsaker. För mig är det det som kallas vänskap. Nu är jag långt ifrån sådana vänner. Visst har jag lärt känna många människor här. Men tre veckor kan inte gå upp emot flera års vänskaper. Vänskaper som bokstavligen har sett liv och död tillsammans. Så när jag är "världens jobbigaste människa" när jag inte är på topp, vart skall jag då vända mig? I lördags var första gången som dessa känslor riktigt tog tag i mig. Jag fick stiga upp och gå hem från det sällskap jag umgicks med. Skonsammast för oss alla. Ändå är jag, till viss mån beroende av de vänskaper jag har här. Och nu vet jag att en del av vänskapsrelationerna är starkare än innan. När man ser hur relationerna reagerar i pressade situationer. Jag vill poängtera att jag inte är en perfekt människa, men jag ser mig inte heller som den mest odrägliga människan. Sist och slutligen tycker jag om mig själv som den person Gud har skapat mig till. Jag trivs i mitt eget sällskap men ibland kan man bara bli lite trött på sig själv. ;)
En till orsak till att jag saknar mina vänner är den att de har så spännande liv. Det är så mycket som händer, så mycket jag skulle vilja vara del av. Ni kanske säger att det inte händer så mycket, att det händer mera hos mig nu. Det är inte sant! Det händer massor i era liv! Enda skillnaden är att jag pratar så mycket om det lilla som händer hos mig. (när skall jag lära mig att hålla tyst?) Jag vill veta hur ni har det, hur ni mår. Inte för min nyfikenhet utan för att jag är intresserad av er och era upplevelser.
För att så berätta kort om vad jag gör här. För att jag få prata lite om mig själv. ;) Igår var jag på nationalmuseet. Tittade på Munch tavlor. Riktigt riktigt intressant! Jag har alltid gått på museer ensam, eller med familjen. Men det har inte varit en social grej jag gjort med vänner. Och de är det kanske inte heller en social grej. Inte mera socialt än att titta på filmer iallafall! Men igår var vi tre personer som gick tillsammans. Det var så intressant att höra vad andra såg i en tavla som man själv kanske tolkat på helt annat sätt! Ingen av oss är konstnär eller experter men så tror jag man skall kunna titta på, väckas, förundras eller njuta av tavlor också om man inte kan all teori bakom dem. En tavla som lämnar mig utan några känslor är som en dålig roman eller en usel låt. Jag vill uppleva någonting. Och vi fastnade vid olika tavlor, upplevde olika saker, föredrog olika stilar och det var det som gjorde min söndag till en mycket intressant dag. Ett helt nytt sätta att umgås med vänner.

Studievecka

Jag behöver nästan börja lyfta fram att jag nog studerar aktivt här. Den senaste veckan har visserligen mycket av min tid gått till sociala aktiviteter. Men kl 16 en fredag eftermiddag sitter jag ännu och läser om ledarskap. Fast jag tror att det får vara nog för just nu.

Lite studier och ledarskap inom norska kyrkan

Det hær med studier kombinerat med utbytesliv ær inte lætt. Nær jag ær før trøtt før att vara social sitter jag hemma halvdød framfør datorn. Men inte att jag skulle orka skriva blogg. Så mycket aktivitet finns inte. Nej, bra om jag orkar hitta någonting lite vettigt på svt eller yle. Men det skall væll få vara så ibland. Igår återupptog jag min stickning. Den har luggit i en låda och væntat på att jag skulle ha en kvæll før mig sjælv hemma. Liksom chokladplattan och vinflaskan. Ja, den dær flaskan væntar nog fortfarande.. Chokladen hade jag svårare att låta vara. :) Kanske det ær bra att inte vara hemma så mycket. Man æter mindre choko. Men men..
Jag har precis læst en bok om ledarskap i norska føretag. Måste sæga att jag inte var så vældigt intresserad. Det finns vissa mindre skillnader mellan kulturerna mellan mina två lænder. Den hær skillnaden tycker jag speciellt att jag ser nær vi kommer till sådant som ledarskap. Inte så att ingenting jag læst skulle stæmma i Finland. Det gør det nog, men så att nyanserna blir lite annorlunda. De norska exemplena hade jag ibland svårt att koppla till min verklighet. Næsta vecka skall jag skriva en tent som till stor del går ut på hur Dnk (den norska kyrkan) styrs och vad som førvæntas av de olika tjænsterna præst, diakon och kateket. Till det hela hør ledarskapet också. Jag undrar just om jag blir godkænde med finska exempel.. Æven om jag besøkt norska kyrkor ær det ju inte som om jag kænner till sådær riktigt mycket ænnu..
På tal om examen. Det ær bæst att jag ansøker om att få skriva dem på svenska. Om jag nu minns hur man stavar något nå mera.. Mina personliga anteckningar ær ett virrvarr av svenska, norska och engelska. Vilken tur att jag redan bevisat att jag har akademisk svenska i Finland.

Kristet vardagsliv vid en veteskaplig fakultet

Idag var jag trött och kom till fakulteten först 9.50. I dörren mötte jag en av våra präster som plötsligt ber mig komma och assistera vid nattvarden 10 minuter senare. Visst, jag har ju assisterat många gånger så jag hoppade gärna in. Tills jag insåg att jag nu skulle göra allt på norska! Trots att jag frågade upp tre gånger vad och hur jag skulle säga "Kristi blod för dig utgjutet" alltså "Kristi blod, utøst for deg" fick jag under o Guds lam ändå fråga hur det var. Först när jag satt mig ner för att studera fick jag se i text vad jag borde ha sagt. Ett överraskningsmoment som jag i och för sig borde ha vetat av var att jag skulle dela ut brödet till prästen. Det är ju ingen svår sak och i Finland har jag gjort det flera gånger. Men så står man där, framför församlingen och inser att jag inte har en blåblekaste aning om vad man säger på norska! Jag har ju hunnit höra det några gånger så det blev någon blandning mellan det norska och finlandssvenska. Den norska meningsuppbyggnaden men med svenska ord. Jag hoppas Gud förlåter mig. I Finland när vi assisterar bär vi också albor. Det här tycker jag är superbra! Man behöver inte tänka på vad man har för kläder! Här däremot har assistenten inte alba. Vilket resulterade i att jag var helt fel klädd för att stå vid altaret! Djup urringning och nästan bara axlar! Jag skulle inte ens gå in i domkyrkan i Åbo såhär! Att sen gå framför folket. Nej.. Jag vet inte om det är bara jag som är så högkyrklig men att stå innanför ett altarskrank i egna trasor..

En annan rolig incident var när jag lunchade idag. En tjej som är mycket i kapellet kommer gående mitt på dagen med en vinflaska stickande upp ur ryggsäcken och två nattvardsbägare med vin i händerna. Så gick hon ut, tömde bägarna och kom in tillbaka. Det är bara så komiskt att allt det här händer parallellt med att vi studerar kyrkan, kulturen och historien från ett vetenskapligt perspektiv.

ett halvt år är inte mycket..

Studierna börjar på allvar. Jag har så mycket jag kunde/borde göra! Eftersom alla system är nya vet jag inte riktigt hur mycket det är meningen att jag skall läsa, när jag skall läsa det och hur skoltenter, korttenter och hemtenter ser ut. Ibland känner jag mig helt lost när det gäller undervisningen. Idag var jag på min första föreläsning på engelska. Om något så blev jag inte klokare. Men int kan vi nå åt de. Jag har en känsla, som jag visserligen haft hela tiden här, att ett halvt år i utbyte inte är någonting. Man hinner få en liten känsla av hur saker ordnas precis som man reser hem igen. Visst är kunskap och studier viktiga, det är en orsak till att jag är här. Men så är det mycket annat som jag vill hinna uppleva också. Muser, kultur och en massa happenings. Utbyte handlar om studier men också om mycket mera. Jag vill hinna umgås med folk, få vänner, se och uppleva. Det kommer kanske påverka mina studier lite, men om vi skall vara ärliga, vad gör jag med kunskap om hur Norges kyrkas ledning ock byråkrati ser ut?
I lördags var jag hem till en av utisarna och vi satt och spelade gitarr och sjöng. Det är så svårt att kliva ur den finlandssvenska jantelagen! Efter någon timme eller så kunde även jag börja nynna med i de sånger som jag kunde. Plötsligt hittade jag mig själv sjungande Jonas Gardells Aldrig skall jag sluta älska dig. Det var en mycket märklig upplevelse. En av mina rädslor är nämligen att sjunga för folk när jag vet att nån hör mig. Rädslor är till för att övervinnas och till skillnad från många finnar så drack jag inte ens alkohol för att våga utmana mig själv! Lite stolt är jag ändå. Det var en trevlig kväll.
På söndagen satt jag och bläddrade i en del av de broschyrer som jag släpat hem från turistinformationen. Det finns så mycket jag vill göra! Närmare 30 museum, konserter, caféer och butiker. Jag skulle kunna spendera hela hösten bara med att titta på allt det jag vill hinna se medan jag är här. Lära mig många fåniga fakta lite härifrån och därifrån. T.ex. att botaniska trädgården är grundad 1814 och att där finns ca. 7500 arter. Två museum avverkade jag på söndagen, det geologiska och det zoologiska. Så nu har jag sett dinosaurieskelett och fått fundera på världens skapelse. Tittat på vackra stenar och lärt mig namnet på någon stensort.

Eftermiddagskaffe

Jag var på väg ut på sjön idag. Men plötsligt var klockan massor. Nu får det duga med bakgården istället. Ett konstgjort vattenfall får vara vatten nog. Jag är nog ingen stadsmänniska..

vardagsspråk

Fredag kväll. Jag var på väg ut med utisarna ikväll. Men så bestämde de sig för att fara på en ute bio. Bio under klar himmel kunde ju ha varit något jag tyckte om. Om det inte var för den lilla detaljen bio. Jag ser inte på filmer. I princip inte alls. Vissa barnfilmer kan jag se. Astrid Lindgrens berättelser tycker jag är underbara. I övrigt har jag svårt att njuta av att se filmer. Om det finns en TV i samma rum som jag befinner mig i blir jag direkt helt uppslukad av den. Då är det egentligen ingen större skillnad om det är reklam, sport eller en film som kommer.. När det dessutom är en film där det händer någonting, för det gör det ju så gott som alltid.. så måste jag hinna känna med varenda karaktär vilket gör att jag efter 2 timmar är helt slut. Så jag föredrar att inte titta på filmer. Speciellt inte som en social grej. Överlag tycker jag att filmer är ett underligt sätt att vara social på, med det är bara min uppfattning. Ganska många skulle säga att det är helt galet att vara social på en gudstjänst, vilket för mig är det naturligaste i världen. Så är det när man är olika.
För övrigt går det bra här. Jag har haft min första föreläsning på norska nu. Språket går allt bättre att förstå så jag tänkte jag skulle avancera idag och åt lunch med en dansk, på danska. Ännu måste jag våga börja tala norska. Ta in ord i min vokabulär. Det känns mer än lite läskigt.. Men nån gång måste man börja, så jag tar det imorgon.. Om vi ännu uppehåller oss i språk så måste jag säga att det är ganska många språk i mitt huvud varje dag. Min litteratur går på norska, jag antecknar på svenska, talar svenska eller engelska, hänvisas till främst latinska begrepp och kommer ibland bara på ord på finska. Här hemma är ännu ryska vanligt och som sagt åt jag lunch på danska idag. Ett par av mina vänner här är tyskar så det är också ett språk jag hör så gott som dagligen. Där borde vara de vanligaste språken i min vardag. Och jag undrar varför jag är så trött på kvällarna..

Skörden är ... men arbetarna få

Ja, jag har plockat blåbär. Nej, det fanns inte mycket kvar. Men varje blåbär är iaf plockat med kärlek. Aldrig har jag förut gått så långt mellan varje bär. Men nu är de hemma och skall avnjutas till plättar. Nam nam!

Snäckan

Och på stranden fann han en snäcka som var stor och vit. Men vem skall trösta knyttet och säga vad skall man med en snäcka om man inte får visa den.

Sista sommarlovsdagen?

Bestämde mig för att ta en liten tur på vattnet. Efter mycket krångel med kurserna kan det här vara min sista lediga dag.

Så kan det gå när man badar med kläderna på

Jag har ingen torkställning. Men med lite fantasi har mitt rum förvandlats till torkstuga. Det är bra att min bekvämlighet ibland sätts på prov lite. Och om jag tröttnar på att ducka under tvätten kan jag alltid betala NOK 20 för torktumlare. Det som är mera av ett problem för mig nu är strykjärn. Breda finns att låna men själva järnet saknas. Jag skötte en dam en gång som lade kläder under sittdynorna på stolarna och bjöd hem gäster. När gästerna sen steg upp var kläderna platta.. jag måste ha gäster med stor bakdel om mina tunikor skall bli behandlade så.. Måste klura lite på det här ännu.

Semesterstartsgudstjenste

Yes. Nu börjar terminen med högmässa.

Båttur

Konsert på båttur på fjorden. Så avslutar man en faddervecka. Från nu blir det iallafall lite mera vardag och lite mera sömn.

ett grillande gäng

Det blir lite mindre bloggande ju mer jag springer ute på gator och torg här. Jag tror att jag under denna vecka har grillat mera än under hela sommaren sammanlagt. Och roligt har vi haft! Många teologiska diskussioner och jämförelser mellan länder. Ett par gånger har jag också fått berätta om min tro och varför jag tror till folk som inte är bekanta med någon kyrka alls.
Jag skrattar ännu åt gårdagskvällens strapatser. Fyra pers vilse i Oslos förorter. Springer till metron.. träffar några glada ungdomar som är påväg på fest. Det visar sig att det är nitton-åringar och när ena tilltalar mig och min granne viftar han med sin ölflaska mot oss så vi skall veta att han pratar till oss. Både jag och Marko blir mer eller mindre dränkta i öl! Stackars pojke visste inte riktigt vad han skulle göra av sig! Mig gjorde det då inte så mycket, jag var på väg hem. Resten av vägen gick jag och nynnade på en låt som han en strof som lyder "jag vill bada i champanj min vän". Kanske öl är studerandevarianten?

Lördags program

Metron går ända till skogen här. Lördagen firas med några studerande i skog och mark.

kulturskillnader

Den här kvällen blev verkligen inte som planerat. Först tänkte jag sticka ut till en park och hänga med vänner. Ha det koselig. Men när några andra var på väg till Ikea och jag ändå behövde saker därifrån tänkte jag åka med dem istället. Jag kom så långt som till hållplatsen där vi stod och väntade på bussen. Då slog migränen till på riktigt och jag fick åka hem istället. Så hela kvällen har jag bara vilat.. Det kan ju i och för sig också vara behövligt med tanke på hur mycket som händer den här veckan. Så mycket nytt och att hela tiden behöva vara skärpt för att förstå såväl norska som engelska tar på krafterna. Jag antar att det går lättare vartefter.
De säger att man skall gå igenom vissa perioder när man är i utbyte. Först skall allting vara underbart, sen riktigt jobbigt och sen helt ok. Min början här har kanske inte varit vad jag tänkt mig. Men så är det med livet. Vi måste ta allting som det kommer. När det mesta på det personliga planet stabiliserat sig kan jag koncentrera mig mera på det som händer här. Fast på några rosa moln svävar jag nog inte. Norge är nog att för lika hemma för att jag skall vara allt för förälskad. Men en hel del kulturskillnader finns det. T.ex. har man vigselringen på höger finger. Mina utbytesstuderande är inte heller uppvuxna i en lika stark jante-lagsmiljö. Det är riktigt skönt. Också jag kan slappna av och sitta i en park eller på gården till mf och bara njuta av att vara jag och här och nu. Det behövs inte mycket mera. Om nån ännu sitter och nynna för sig själv kan jag bara le åt hur lätt livet ibland kan vara. Och personen i fråga kommenterade mina tankar med "Ser du Gud tar hand om oss".

Välkommen till en ny termin

Fest inleder den nya terminen. Allt gött!

du pratar bra norska!

I utbytessammanhang måste jag prata engelska. Ingen hör vad jag säger om jag pratar svenska till Norrmän. De är bara väldigt förvirrade och försöker få det till engelska. :) Men när de väl vet att det är svenska jag pratar så går det hur bra som helst. Förutom när jag skulle fråga om skräppåsarna. Skräp.. rosk.. soppåsar! Ja, sopor kände hon igen!
Idag har jag också första gången blivit berömd för min norska. En tjej tyckte att jag pratade bra norska med tanke på att jag kom hit i torsdags och kommer från Finland. :) Om det vore så väl. Tänk att lära sig ett språk så att man kan prata förståeligt på mindre än en vecka! Fast hon trodde nog att jag hade studerat det förut. Får jag iallafall hoppas!

Catalpa bignonioides

Bara en vanlig trompettre som hör till trompetfamilien. Kommer från USA.

Botaniska trädgården

Helt ok kvällspromenad.