Försöker acceptera min ofullkomlighet

Hur lat kan man vara? Igår lade jag mig allt för sent. Det ledde till att jag sov allt för länge idag, läs kl. 9. Sen satte jag mig upp i sängen, drog täcket runt mig och somnade sittande. Steg upp ur sängen 45 minuter senare och kom så småningom in i duschen. Morgonmål blev det en 11 tiden och så försökte jag börja min dag. Betalade räkningar och köpte den andra julklappen för året. Kl 14 kom jag till läsesalen och skulle studera aktivt. Gick si sådär då en väninna som jag inte pratat med på länge bad mig komma på kaffepaus. Så vi satt och pratade i en timme och ja.. nu har jag gjort färdigt evalueringen av studiemiljön och kurserna. Känns som en riktigt lat dag. Ingenting vettigt har jag gjort. Men sen är frågan, måste man alltid göra så mycket vettigt? Kanske det smartaste att göra ibland är att acceptera sin egen ofullkomlighet och bara sitta och titta på den där extrasängen som jag egentligen borde bädda undan men lika bra kan fixa imorgon.