the show must go on

Julen har kommit och gått. Jag har firat en högst traditionell julafton med familjen. Den största variationen var att vi gick i julkyrkan kl. 12 istället för 14. Sen gick allting som det gjorde i fjol, i för fjol och åren före det. På juldagen var det middag hemma hos mormor och på kvällen träffade jag några vänner. Jul annandagen var det en tur i naturen och den andra vängruppens tur. Igår kväll hann livet ikapp mig igen. Då planerade jag vårens studier. Och det ser faktiskt ut som om jag kommer bli magister inom en överskådlig framtid! Beroende på hur mina studiepoäng från Oslo kommer att räknas behöver jag (i bästa fall) endast 15 poäng till och uppsatsen! Wii!
Idag började jag också packa till den nya lägenheten. Så småningom kan jag börja se fram emot att få flytta. Men hur mycket saker behöver man? Puh.. hur kan jag ha klarat mig i Oslo med bara en väska? På ett sätt skulle det vara lättare att flytta tillbaka till Oslo, men nog är jag också glad över att kunna packa mera än 23 kg.
Och jo, jag saknar allt folk från Norge. Mitt liv i Oslo.. även om mitt liv nog skall fortsätta här nu. Iallafall för tillfället. Vad som händer till sommaren ser vi senare. ;)

Vanilj Fudge

Testar nytt fudge resept. Som sig bör till julen. Nam nam ;)

Julfest och julgran

Om jag någon gång lider av dåligt självförtroende eller en känsla av att det jag gör inte spelar någon roll. Då skall jag komma ihåg gårdagen. Först sprang jag på en underbar tjej på stan. Henne har jag arbetat tillsammans med förra sommaren. Hon kom fram och kramade mig och vi fick utbyta lite nyheter från det gångna halvåret. På kvällen for jag på församlingens ungdomars julfest. Där fick jag glada utrop "hej, Emilia!" och många kramar. Tänk hur lycklig man kan vara över att jobba med världens underbaraste ungdomar! Jag är glad över att ha varit sommarteolog för de här, om än lite livliga tonåringarna. ;) Det värsta är väll att de har bra minne och påpekar allt dumt man gjort. Som att dansa inför 70 konfirmander plus ledare.. jag som inte ens kan dansa.. Livet är hårt.
Idag var vi ute och hämtade julgranar med föräldraskapet. Först en till mormor och morfar och sen en till oss själva. Så det bar ut på isen för mig igen en gång. Och ja, isen bar. Också om den var i betydligt sämre skick än i torsdags. Idag var det dubbel is lite här och var och den verkade tunnare. Vilket inte är så konstigt eftersom det regnade i torsdags och det varit, i princip plusgrader sedan dess.. Imorgon skall det också regna så någon stor tillväxt på isen lär det inte bli. På positiva sidan är att det inte heller kommer någon snö på isen. För oss stackare som inte tycker om att skida är det iallafall en liten tröst.

Me baby-sitting ;)

och så vår julgran.

att komma, hem?

Åttonde augusti steg jag på planet i Vasa. Det sista jag sa var att jag vill ha snö när jag kommer tillbaka. Den 18.12 kommer jag till ett relativt snöfritt Vasa. Farmor och farfar står och väntar på flygfältet. Det är såklart roligt att se dem igen. Det var ju trots allt en tid sedan sist. Efter en eller två tallrikar soppa bär sen vägen av norrut. En och en halv timme senare stiger jag över tröskeln till föräldrarnas hus. Allt ser som vanligt ut. Förutom en viss lila julstjärna.. Lila.. av allt! Den färgen jag ville få in i vårt hem hela min barndom! Och nu, när jag har vuxit ur den, nu passar det att ta in den. Hm.. nåja, skrattar bäst som skrattar sist.
Idag var jag och morfar och skrinnade. Isarna var underbara trots en liten olycka.. Jag bara önskade att jag hade fått ta med mina utbyteselever och skrinna! Det skulle ha varit så roligt! Ja, jag saknar dem. Alla. Jag vill ännu skriva till dem direkt någonting händer. Berätta... Så konstigt att plötsligt inte ha dem nära som för ett halvt år har varit min familj.

Hejdå Oslo!

Nu har jag spenderat de flesta kronorna på flygfältet. Dragit upp skavsåren på nytt. Lämnat in nycklarna. Släpat kapsäcken.. vänta..kofferten (?) genom stan.. nu väntat jag bara på flyget. Sen blir det en norden runt resa. Sverige i ca 1 h och så Finland (där tänkte jag stanna ca. en månad innan jag pånytt åker utanför landets gränser..) ja, nu var det ännu oslo. Vackra, vackra Oslo. Jag säger bara som morran (hyfsan?) Jag kommer tillbaka.

Sista kvällen på min tid som utbyteselev

Sista gången. Sista gången. Sista gången. MF, buss 20, carl johan, t-banan, vänner, lägenheten... Allting. Sista kvällen på mitt halvår som utbyteselev. Sista.
Igår sade jag hejdå till nästan alla. Sen grät jag hela kvällen. Ikväll har jag torkat tårar när jag sagt adjö till mina grannar. Det var så lätt att åka iväg på utbyte. Jag tog aldrig farväl av Finland. Jag skulle ju tillbaka! Men nu vet jag inte när jag kan komma tillbaka. Jag vet inte när jag ser de här människorna nästa gång. Det enda jag vet är att jag antagligen aldrig mera kommer få träffa hela grupperna härifrån samtidigt. Den tid jag haft här kommer aldrig komma igen. Och det sörjer jag. Det har varit ett tungt men utvecklande halvår. Däremellan har jag skrattat ända från hjärtat. Lärt känna underbara människor och sett livet ur nya perspektiv.
När jag for visste jag inte vad jag gav mig in på. Jag satt på flyget och funderade vad i hela friden jag höll på med. Ändå var jag aldrig riktigt nervös. Det var som att lägga sig tryggt i Guds händer. Idag vet jag att jag har haft en uppgift här. För mig själv, och för andra. Nu vet jag att jag kan bygga mitt liv på ett annat ställe. Jag vet att jag kan börja från noll och ändå klara mig. Jag vet att jag är starkare och svagare än jag trott. Jag har ändrat. Kanske inte några hästlängder men iallafall. Min syn på mig själv har ändrat. Jag vill se och utveckla mig själv till det jag vill vara. Jag vet också att det tar sjukt att splittra sitt hjärta. För alla delarna, alla favoritställena, alla underbara människor kommer aldrig mera finnas på ett och samma ställe. Jag kommer alltid sakna någonting, men jag kommer också alltid ha husrum hemma hos underbara människor runt om i världen.
Tack för mitt halvår här! Imorgon bär det av mot Finland.
Jag avslutar med en bild från vår road trip till hardangerfjorden och trolltunga. Någonting av det bästa vi gjorde!

Avskedstid i väntanstid

Igår hade en av mina killar ordnat en födelsedags/avskedsfest. Det var helt underbart att igen få se så många av dem jag har spenderat mitt halvår med. Vist är middagar roliga, men vi har umgåtts mera i fria former. Läs: fester och det fungerar så bra för vår grupp. En middag får sällan samma diskussioner till stånd. Alla var glada över att bara sitta och prata. Inga måsten, inga krav. Alla får vara sig själva och så blir det så bra i slutändan. Och flera bra diskussioner fick jag. Den där tiden när man kan säga att man verkligen möter varandra. Vi träffar varandra lite här och var men när hinner vi verkligen mötas. Igår kväll fick jag flera möten. När vi tittade på varandra och båda visste att det här var viktigt. Det här är tiden jag är här för dig och du är här för mig. Oj, vad jag vill behålla varenda en!
Dessutom är det sällan vi träffas utan att någon drar med nya människor. Igår lärde jag känna en tyska som var lika kort som jag! Hon hade visserligen en halv storlek större fötter, men mindre händer. Det brukar liksom inte hända.. ;) Jeej, för det!
Idag var också sista gången jag var till kyrkan. St. Edmunds kommer nog alltid ha ett speciellt ställe i mitt hjärta. En församling där bönen och den kristna kärleken verkligen är närvarande. Sällan har jag fått så många kramar (och kindpussar) på en och samma dag! Oj, jag kommer sakna dem! Jag måste definitivt komma hit på besök snart!
Imorgon är jag beredd på flera avsked. Då är det de återstående av vännerna som jag skall säga hejdå till. Sen på tisdag kväll blir det grannarna och på Onsdag är det staden och landet. Som Lina sa, jag är nog ingen resande människa. Jag vill inte ta avsked. Jag vill, kanske ändå, slå mig ner och bygga mitt hem snart. Men var, det vet jag inte. Det är blir väll ett äventyr det med.

avslutningsmiddagar

Det drar verkligen ihop sig. Nu har avslutningsmiddagen för torsdagskyrkan varit och farit. Idag var det julmiddag för internationella studenter vid fakulteten. (pinnekött är gott! Mycket bättre än vår julmat!) Allt flera kramar jag en sista gång. Allt flera skall jag säga hejdå till. Priset för att hitta sitt hem och vänner någon annan stans är att man alltid kommer sakna någonting. Sakna är i sig en bra sak, det vill jag tro. Men nu är det dags för mig att gå vidare. Och vet ni vad, ikväll känns det som en bra sak. Inte sådär genom bra. Sådär som om allting kommer bli underbart och jag inte kan vänta på att få åka. Men iallafall så där passligt bra. Det skall bli underbart att träffa alla människor igen. Det ser jag nog mest fram emot. Att få ta igen alla de där samtalen, kvällarna och kramarna jag har saknat så mycket här. Men nog känns svenskfinland litet att komma tillbaka till.. Fast vem vet vilka äventyr som gömmer sig bakom nästa hörn?

sista "familjemiddagen" i oslo

Igår kväll hade jag och två av mina grannar en familjemiddag. Det var så trevligt att stå och laga mat tillsammans och sen ta sig lite tid bara för att äta och prata! Speciellt fint tyckte jag det var av dem som hade så mycket att göra. Jag är verkligen glad över att ha haft så helt underbara grannar! På gårdagens meny stod fårkött med ugnsbakade potatisar och morötter samt en underbar sås och såklart en stor sallad. Tisdagen till ära hämtade jag en flaska rödvin, som visserligen blev blygt drucken eftersom de båda andra har suttit vakna halva natten och studerat. Nåja, jag tror inte det blir några problem med att få slut på den inom de närmaste dagarna.
I dag känns slutet ändå väldigt nära. Nej, jag drack inte så mycket igår. Orsaken är att en av dessa underbara människor nu har åkt hem på jullov.. Han sa hejdå lite före kl. 9 idag. suck.. jag vet inte om och i så fall när jag får se honom igen. Och det känns hemskt. Jag vill inte säga hejdå till så många av mina vänner! Men slutet på mitt lilla äventyr kommer närmare och närmare. Det är bara att acceptera. Nu försöker jag bygga upp en förväntan att få åka hem. Försöker se det som ett nytt äventyr som börjar när det här tar slut. Det är inte så lätt att se spänningen i att komma hem till det vanliga och trygga men samtidigt skall det vara skönt att veta att det alltid finns människor runt mig som är där för mig och stöder mig även när jag själv inte är på topp.

självständighet, bror besök och snö

Har tillbringat en helg med min bror. Han hade fått en resa hit till födelsedagspresent och nu blev den av. Det var riktigt trevligt. Förutom att jag först hade fått fel datum då.. Som tur fick vi rett ut det innan jag åkte iväg till flygfältet för att plocka upp honom ;) I övrigt träffade han en del av mina vänner härifrån och han verkade vara ok med dem. Eller iallafall var det två som satt på sängen och sjöng politiska sånger..(hur de kopplades till den finska självständigheten låter vi vara onämnt..) Mycket roande för oss andra var det iallafall. Jag tycker alltid att det är lite speciellt att lägga ihop olika personer. Speciellt när det gäller människor som jag har helt olika förhållanden till. Det är inte som om jag inte skulle vara mig själv med nån, men en del relationer tar fram en del sidor och andra andra sidor av mig som person. Nåja.. bra gick det iallafall. Annars har vi sprungit runt i stan, vigelandsparken och Munchmuseet. (och den obligatoriska operan såklart!)
I söndags när jag vaknade hade det snöat. Reaktionerna till det har varit väldigt tudelade i min korridor. En del har suckat djupt, jag och Y däremot tittade på varandra och ropade båda två på samma gång "it´s snowing!!". Hon och jag har bestämt oss för att ha snöbollskrig imorgon bara det ännu finns lite snö då.. Ja, vi är så barnsliga. Och ni får mer än gärna joina oss när vi vill.

Magkänsla

Ibland kan man få för sig att man bara måste göra saker utan att man riktigt vet varför. Så gick det idag. Jag pratade med mamma och efter det fick jag en underlig känsla. Jag beslöt att ringa till min bror som skall komma hit i helgen. Jag kollade upp saker med flyg och så vidare. Det visade sig att han skall komma hit på fredag och inte alls på torsdag som jag trodde. Det är ju betydligt roligare att upptäcka det idag än det skulle ha varit imorgon när jag skulle ha stått vid flygfältet och väntat.. Det här med magkänsla är en bra sak. Jag borde börja lyssna mera på den..
Överlag märks det att mitt halvår här börjar ta slut. Mina känslor över att lämna staden är mycket blandade. Det skall bli underbart att få se alla människor igen. Och en ny lägenhet! Jag kan knappt vänta. Har så mycket inspiration att jag håller på spricka! Oj, jag vill se vilken känsla jag får då jag stiger in dit. Hur skall jag börja möblera, vad skall jag satsa på...
Samtidigt känns det hemskt att behöva lämna en stad precis som jag började komma igång här. Så småningom börjar jag känna mig socialt stabil här. Hittat min plats. Förstått hur studierna fungerar osv. Om ni nån gång åker i utbyte eller på andra sätt utomlands, försök stanna ett år då. Det är absolut värt det.

Ett slag för tystnad och onödiga ord

Tystnad har blivit en bristvara i dagens samhälle. När jag ser på folk runt mig har nästan hälften musik i öronen. Här tycker jag att det är nästan värre, eller det ÄR värre än i Finland. Ett par dagar har jag på t-banan försökt räkna folk runt mig. Inte helt, men nästan hälften sitter med proppar i öronen. När man sitter och studerar på läsesalen har också där en stor del musik i öronen. Visst njuter jag också av att lyssna på musik. Precis nu sitter jag faktiskt och lyssnar på Elvis Presley. Men där emellan vill jag ha tystnad. Jag vill höra mina egna tankar, och Gud. När jag ser människornas förhållande till musiken förstår jag däremot tonåringarna i församlingen bättre. Vi har haft en sinnesvandring i församlingen där jag jobbat. Då går hjälpledarna och konfirmanderna igenom alla sinnen och försöker uppleva Gud på nya sätt. Då kantorn har haft hand om hörseln har han placerat konfirmanderna tysta i strandkanten. Där har de bara varit och lyssnat på naturen. Alla kanske inte får ut någonting av det, men de som verkligen hinner lyssna till sig själva brukar vara mycket tacksamma över övningen. Då jag höll i något undervisningspass för hjälpledare och blivande hjälpledare skickade jag också ut dessa att sitta ett par minuter i en tyst vinterskog. Någon fick uppleva den underbara frid som bara tystnaden kan ge. Tyvärr verkar inte alla kunna lugna sig tillräckligt mycket. Eller så är det något annat som står i vägen. Jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva den friden som jag upplever i tystnaden.
Är du däremot trött på tystnaden kan du följa följande länk och försöka uttala följande finska meningar. De är helt underbara! (översättning på engelska finns under)
http://depressingfinland.tumblr.com/post/68368392603/funny-sentences-in-finnish

att flytta med buss

En dag i flyttens tecken. Inte min egen dock. Idag har jag fått vara med och flytta till en underbar människa. Hennes nya hem kommer att bli toppen bara hon får fixat lite där. Det var några år sedan jag senast flyttade med buss. Det känns så länge sen! Borde ha varit sommaren 2009.. Då flyttade jag från emmausgatan till lilla t. Det var sommar och varmt. Vi kom bärande på damsugare och skurborste. Folk tittade lustigt på oss då vi skulle ha med allting på bussen. Så är det om man inte har bil.. Och bil hade vi ju inte idag heller. Tv och hylla var det bara att ta och släpa med sig i bussen, i rusningstrafik. Vackert så. Jag tror iallafall att det blir ett bra hem. Och så är jag så glad över att kunna hjälpa till! Den senaste tiden känns det som om många har hjälpt mig men jag inte fått möjlighet att göra något tillbaka. Jag vet att det går i perioder men nu var jag iallafall glad i att kunna hjälpa till.
Här är en liten serie. Jag skrattade så gått åt den så jag hoppas att ni också kan få lite glädje av den.
http://depressingfinland.tumblr.com/post/67843300462/fingerpori-strip-about-sauna-evening-1-heimo

Raskasta Joulua

Julen är tråkig utan musik. Här är en annan sorts finsk julsång.
En underbar första advent till er!
http://www.youtube.com/watch?v=2s_QgMCW9ks

Första advent överraskning

Stiger upp och skall skynda mig till kyrkan. Solen skiner men när jag kommer in i köket kan jag inte se solen mera. Då möts jag av en helt annan syn. En syn som fyller mig med glädje och tacksamhet. Nog har jag de bästa av grannar ändå.