Om jag någon gång lider av dåligt självförtroende eller en känsla av att det jag gör inte spelar någon roll. Då skall jag komma ihåg gårdagen. Först sprang jag på en underbar tjej på stan. Henne har jag arbetat tillsammans med förra sommaren. Hon kom fram och kramade mig och vi fick utbyta lite nyheter från det gångna halvåret. På kvällen for jag på församlingens ungdomars julfest. Där fick jag glada utrop "hej, Emilia!" och många kramar. Tänk hur lycklig man kan vara över att jobba med världens underbaraste ungdomar! Jag är glad över att ha varit sommarteolog för de här, om än lite livliga tonåringarna. ;) Det värsta är väll att de har bra minne och påpekar allt dumt man gjort. Som att dansa inför 70 konfirmander plus ledare.. jag som inte ens kan dansa.. Livet är hårt.
Idag var vi ute och hämtade julgranar med föräldraskapet. Först en till mormor och morfar och sen en till oss själva. Så det bar ut på isen för mig igen en gång. Och ja, isen bar. Också om den var i betydligt sämre skick än i torsdags. Idag var det dubbel is lite här och var och den verkade tunnare. Vilket inte är så konstigt eftersom det regnade i torsdags och det varit, i princip plusgrader sedan dess.. Imorgon skall det också regna så någon stor tillväxt på isen lär det inte bli. På positiva sidan är att det inte heller kommer någon snö på isen. För oss stackare som inte tycker om att skida är det iallafall en liten tröst.
Me baby-sitting ;)
och så vår julgran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar