Igår hade en av mina killar ordnat en födelsedags/avskedsfest. Det var helt underbart att igen få se så många av dem jag har spenderat mitt halvår med. Vist är middagar roliga, men vi har umgåtts mera i fria former. Läs: fester och det fungerar så bra för vår grupp. En middag får sällan samma diskussioner till stånd. Alla var glada över att bara sitta och prata. Inga måsten, inga krav. Alla får vara sig själva och så blir det så bra i slutändan. Och flera bra diskussioner fick jag. Den där tiden när man kan säga att man verkligen möter varandra. Vi träffar varandra lite här och var men när hinner vi verkligen mötas. Igår kväll fick jag flera möten. När vi tittade på varandra och båda visste att det här var viktigt. Det här är tiden jag är här för dig och du är här för mig. Oj, vad jag vill behålla varenda en!
Dessutom är det sällan vi träffas utan att någon drar med nya människor. Igår lärde jag känna en tyska som var lika kort som jag! Hon hade visserligen en halv storlek större fötter, men mindre händer. Det brukar liksom inte hända.. ;) Jeej, för det!
Idag var också sista gången jag var till kyrkan. St. Edmunds kommer nog alltid ha ett speciellt ställe i mitt hjärta. En församling där bönen och den kristna kärleken verkligen är närvarande. Sällan har jag fått så många kramar (och kindpussar) på en och samma dag! Oj, jag kommer sakna dem! Jag måste definitivt komma hit på besök snart!
Imorgon är jag beredd på flera avsked. Då är det de återstående av vännerna som jag skall säga hejdå till. Sen på tisdag kväll blir det grannarna och på Onsdag är det staden och landet. Som Lina sa, jag är nog ingen resande människa. Jag vill inte ta avsked. Jag vill, kanske ändå, slå mig ner och bygga mitt hem snart. Men var, det vet jag inte. Det är blir väll ett äventyr det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar