avslutningsmiddagar

Det drar verkligen ihop sig. Nu har avslutningsmiddagen för torsdagskyrkan varit och farit. Idag var det julmiddag för internationella studenter vid fakulteten. (pinnekött är gott! Mycket bättre än vår julmat!) Allt flera kramar jag en sista gång. Allt flera skall jag säga hejdå till. Priset för att hitta sitt hem och vänner någon annan stans är att man alltid kommer sakna någonting. Sakna är i sig en bra sak, det vill jag tro. Men nu är det dags för mig att gå vidare. Och vet ni vad, ikväll känns det som en bra sak. Inte sådär genom bra. Sådär som om allting kommer bli underbart och jag inte kan vänta på att få åka. Men iallafall så där passligt bra. Det skall bli underbart att träffa alla människor igen. Det ser jag nog mest fram emot. Att få ta igen alla de där samtalen, kvällarna och kramarna jag har saknat så mycket här. Men nog känns svenskfinland litet att komma tillbaka till.. Fast vem vet vilka äventyr som gömmer sig bakom nästa hörn?