sorgen och glädjen de varndrar tillsammans

Ibland blir jag bara så arg på mig själv. För det mesta tycker jag om mig själv och mitt eget sällskap. Men ibland.. suck. Idag har det varit en sådan där känslosam dag. Från tråkigt har jag kunnat ha riktigt riktigt roligt. Skrattat och bara njutit av att ha så underbart roliga människor runt mig. De får mig verkligen att skratta hur botten än allt kan vara. Sen kommer verkligheten emot. Jag sitter ensam hemma. Borde, men orkar bara inte studera. Tenten på tisdag är allt för nära med tanke på att jag har besök hela helgen. Men jag orkar bara inte bry mig. Och så ilskan mot mig själv. Ilskan över lathet. Ilskan över mina känslor. Oron över att jag sa något fel. Och all den där finlandssvenska kvinnligheten. Jag borde vara så mycket duktigare. Jag duger inte för jag är si och så.
Det senaste året har jag dessutom jobbat mycket med mina känslor. Förut var livet så enkelt. Jag helt enkelt ignorerade mina känslor totalt. Nu sitter jag och försöker säga, nej, jag blev inte sårad. Nej, det gör ingenting. Men det gör. Det tar sjukt. Jag blev sårad. Snälla människa, jag måste väll också få bli ledsen någon gång! Så kan jag inte bara få konstatera att ja, jag blev ledsen, men nu väljer jag att fokusera på det som var roligt. Inte oroa mig för morgondagen utan njuta av det fina som jag hade idag.
Jag tror det blir en varm dusch och klassisk musik ikväll. Så blir det studier imorgon.
Godnatt min skatt

tänk, jag drömde inatt..

För någon natt sedan drömde jag att jag gifte mig. I min livssituation nu är det kanske inte den mest troliga drömmen man kan ha. Men men.. Det som förvånade mig var hur snabbt, enkelt och spontant det hela gick till.. Från ingenting kom det upp en man till mig och i nästa sekvens av drömmen satt jag och ändrade mitt namn på fb. Vi hade inte berättat till någon om vårt beslut och jag minns ännu hur orolig jag var för att folket skulle bli sårade. De hade ju inte varit med på bröllopet! Det lilla bittra med hela drömmen var att jag inte har en blekaste aning om vem mannen i fråga var. Inte heller vilket efternamn jag tog. Men så är det väl med drömmar. De kommer och går. En del vill man minnas och andra vill man inte. Ett fåtal slår in, de flesta aldrig. Ändå tror jag att det är viktigt att vi fortsätter att drömma. Det ger en liten extrakrydda till vardagen.
Ikväll skall jag ändå inte drömma utan bara skriva färdigt min hemtentamen.

En trött tisdag

Det här är en sådan där dag då man saknar livet från Finland. Efter sömnlösa nätter brukar det komma sådana dagar.. Dessutom firar de födelsedagar där hemma. Det känns så underligt att inte vara där. Får bara önska den aktuella personen grattis på fb. Synd, men snart träffas vi allihopa igen.

Och ja! Jag köpte flygbiljetter igår! Jag tror jag skall beställa kaffe på vägen vid samma ställe där jag pausade på vägen hit. ;)

släktforskning?

De få gånger jag haft tid bara glo på tv-program den här hösten har jag bl.a. tittat på vem tror du att du är på svt play. Det är en serie som ger kända svenskar en möjlighet att fördjupa sig i släktforskning och man gräver i familjehemligheter. De säger att man måste veta varifrån man kommer för att veta vem man är. Någonting som såklart har många betydelser. Till viss mån är det ju klart att man påverkas av sitt ursprung. Våra föräldrar har påverkats av sina föräldrar som har påverkats av sina föräldrar och så vidare. Allt från recept på de enda rätta pepparkakorna till familjevåld kan visas gå i släkten. Ändå tror jag inte att vi på något sätt är beroende av eller fängslade i vårt förflutna. Vi kan alltid vara de som ändrar på en lång tradition. Även om det kan vara lättare om man är medveten om vad man bär med sig. Nåja.. För att veta vem man är måste man veta varifrån man kommer, i det religiösa perspektivet, ger oss en helt annan bild. Jag tror att vi kommer från Gud. Att vi är skapade av Honom till Hans avbild. Därför tror jag inte att vi skall se ner på varandra eller oss själva. Säger jag att jag inte duger eller att jag inte ser tillräckligt bra ut, då är det Guds skapelse som jag kritiserar. Älska din nästa som dig själv.
Jag har varit så fascinerad över att de vid svt kan komma tillbaka så långt i tiden. Till 1500-talet och till och med tidigare! Tänk om man kunde göra så med min släkt också! Igår ramlade jag då över ett släktträd över min egen släkt. Och jag kom tillbaka till 1480-talet! En bonde som hette Måns bodde då i Korsholm. Mina rötter verkar vara ganska stabila i den österbottniska jorden. Många av dem jag tittat på var bönder men också annat före kom. På 1500-talet hade jag en kyrkvaktmästare så jag kanske också har någon religiös släkt. Det är ganska intressant att tänka sig att dessa namn jag läser om och som jag möjligtvis har några årtal om och kanske ett yrke, att de faktiskt är människor som levt en gång. Tänk på allt de sett! Jag har aldrig önskat att jag levt i en annan tid, men nu känns saker som reformationen så mycket närmare. Jag vet att mina egna rötter såg de tiderna. Och såklart gjorde de det. Men på något sätt blev det mera verkligt när jag fick sätta namn på dessa personer.
Ojnej vad jag låter gammal! Släktforska - redan? Nej, bara en god orsak till att inte studera. Och mellan dig och mig, det finns många sådana orsaker..

Kyrkdag

Underbara söndag. Min favoritdag på veckan. Dagen då jag med gott samvete får vara ledig. Dagen då jag får besöka den kyrka som här i Norge har blivit mitt andra hem. Träffa de människor som ger mig så mycket kraft och energi. Varje söndag är för mig en ledig söndag, en kyrkdag och en dag för mig själv och Gud.
Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om vikten av att ha en församling. När jag kom till Oslo sökte jag länge efter den rätta församlingen för mig. Jag är mycket glad att det här var någonting jag gjorde ensam. En av de enda saker jag faktiskt inte ville ha sällskap när jag gjorde. Jag besökte, naturligt nog, först lutherska församlingar men upplevde inte att jag hittade det som jag sökte. Jag gick (och går) varje torsdag till en luthersk församling och sökte något mera högkyrkligt till söndagen. Sedan besökte jag en internationell församling men inte heller där hittade jag den frid jag sökte. Mycket av vad jag såg var bra, men det var inte DET jag skulle göra. För någon månad sedan hade jag en svacka i mitt religiösa liv. Jag ifrågasatte och funderade över värderingar och livsval. Den söndagen kom jag till den anglikanska kyrkan och predikan gjorde ett stort intryck på mig. Jag kände att det var här jag skulle vara. Efteråt gick jag fram till prästen och bad att få prata med honom. Vi hade en ganska lång konversation och jag upplevde allt starkare att Gud ville placera mig just där. Veckan efteråt hade mitt religiösa liv stabiliserat sig betydligt. På söndagen i kyrkan kom prästen i fråga fram till mig och kollade hur det var ställt. Han, som jag var glad över att se att allt var gott. Nu är jag fast i den församlingen. Jag upplever att den ger mig så mycket. Socialt och religiöst. Sen hoppas jag att också jag kan ge någonting tillbaka till den. Vad vet jag inte men det jag vet är att när man söker efter Gud. Då kommer Han också uppenbara sig. Den som söker skall finna. Och det han finner, det är det bästa man kan ha. Så var det för mig. Sök Gud och ha tålamod. Det lönar sig.
Ha en underbar söndag
Guds fred!

En fredagkväll

Jag inser att jag skrivit ganska mycket om studier här. Och däremellan kommer det lite om mina tankar och känslor över att vara i utbyte. Jag, som inte brukar se mig som en väldigt emotionell person, snarare en rationell människa har fått uppleva en liten känslostorm här. Bra så, bra så. Att vara på utbyte är lite som att vara på ett läger. Allting blir lite större, går lite snabbare och känns lite mer. Eller så upplever jag det. Det är som om någon satt salt på allting.. ;) Därför tror jag att min längtan och min glädje blir lite mera än de annars brukar vara. När det gäller studier är det så lätt att skriva om. Ingen, eller få kan ta illa upp. Nu skall jag utmana ödet och skriva något om min fredag kväll.
Igår var tanken att jag och några andra skulle fara på en internationell middag/hemmafest. I sista stund blev planerna ändrade och jag for hem till en finlandssvensk tjej istället. Bra så, vi hade trevligt då vi satt och drack vin och åt perunarieska som jag hade bakat, vindruvor och bulla. Riktigt fredagsmys. Jag hade ändå varit inställd på att fara ut och träffa folk och därför var jag inte så svårövertalad när vi fick förfrågan att fara till tf (teologiska fakulteten) på party. TF är här konkurrenter till den skola där jag går, dvs. mf. Känslorna mellan fakulteterna är ungefär som mellan tf och relvet i Åbo. Så jag var en förrädare. Vid tf var stämningen ungefär som vid tf i Åbo. Öppet och trevligt. Folk pratade med varandra, skrattade, hade en bra stund helt enkelt. Även om värderingarna kanske är liberalare så trivdes jag som fisken i vattnet med människorna, de var totalt underbara! Vid tf joinade vi upp med en del andra kompisar och med dem for vi sedan ut på stan. Satt vid en pub och träffade ännu mera folk. Efter flera djupa diskussioner om såväl bibelsyn som homosexualitet som scenuppförande och nakenhet gick jag hem miss i nassen. Ännu en underbar kväll med mina underbara människor. Och jo.. det är väll inte en väldigt ovanlig fredagkväll här i Oslo. Jag är definitivt mera ute här än i Finland. Det är nästan så jag skäms när jag ser fotona jag taggats i på fb.. Men de som känner mig vet att jag är en smart människa. Jag är fortfarande lika smart. Gör inget jag inte står för och kan berätta öppet om. Igår frågade en tjej om jag inte dricker överhuvudtaget. (hon visste inte att jag druckit vin tidigare på kvällen) Jag svarade att visst dricker jag men jag vill inte dricka så mycket. Om det då handlar om min tro eller bara om den lag som står i mitt hjärta, det vet jag inte. (finns det ens nån skillnad?) Jag står för det iallafall. Och så tror jag att, speciellt när jag har en längtan till att bli prästvigd en dag bör jag hålla mig till det som jag uppfattar som Guds vilja. Missförstå mig inte. Jag tror alla borde det. Men som kvinna i Finland kan jag få hård kritik om jag inte är "tillräckligt kristen". Så känns det iallafall. Jag är kristen och jag vill följa Gud. Att vara ute är en möjlighet att prata med många personer och jag tycker om att umgås med mina vänner. Men det betyder inte att jag är ansvarslös eller att jag inte uppför mig.
Det här var mitt "kära dagbok"-inlägg idag då ;)

Överraskningar i biblioteket

Trevliga överraskningar i biblioteket när man skall studera. Den här fredagen skiner solen och jag med den. Stressen över studier och den flytt som december kommer bära med sig är långt borta idag. Jag saknar inget. Jag har allt. Underbara vänner över hela världen. En del som jag får känna en kort tid. Andra längre. Idag skall jag bara njuta över det. Och min twist.

Det negativa med utbyte

Varför var det ingen som varnade mig? Ingen sa ett ord om det! Alla tyckte bara att det var bra. Tänk så mycket du kommer lära dig! Och så sitter jag här. Vet att ingenting kommer bli exakt det samma igen. Det här med att flytta till ett annat land. Alltid sakna någonting. Kommer jag kunna komma hem utan att sakna det här? Här kan jag iallafall inte vara utan att sakna er. Ja, precis det. Er. När man ser på fb att det händer något. Eller pratar i telefon. När ni kan umgås och jag bara önskar att jag kunde komma dit. Men nej. Jag har ju det hur bra som helst här. Definitivt inget fel på det. Men jag önskar att jag kunde ta alla de här personerna och sätta er på samma ställe. Det kommer aldrig gå. Igår tittade jag på två på resa på svt.play. Det var avsnittet där Mark Levengood visade Helsingfors. Han sa någonting i stil med bevara minnena men låt sakerna gå. Det är väll så det här utbytet skall få vara. Underbara minnen för resten av livet. Och jo, jag har en hel del tid ännu. Men så småningom är det dags att boka flygbiljetter hem och det känns inte roligt. Samtidigt väntar jag.

bra eller dålig ambasadör för Finland?

Idag har jag haft en kort presentation om Finland. Det var si sådär. Publiken men skrattade iallafall. Jag kan ju inte hålla ett föredrag om mitt kära hemland utan att nämna att jag kommer från en minoritet som kallas finlandssvenskar. Alla såg då allvarliga ut som om jag höll en föreläsning. En man i första raden, som jag för övrigt pratat med ett par gånger förut och dessutom berättat om Svenskfinland för, såg förvånad ut och nickade intresserat. Sen kom vi till det faktum att i Norge förstår folk vad jag säger, till skillnad från många delar i Finland. Här kom första skratten. Jag reser utomlands för att folk skall förstå mitt språk. Sedan var min koncentration borta och jag vet inte mycket av vad jag pratat om. Jag sa att finländare är tysta och inte alltid så artiga. Att man inte pratar med främlingar och att man bra kan sitta ensam och studera utan att prata med någon. Sen pratade jag om alkoholhanteringen i Finland. Om att en del, inte alla, inte kan uppföra sig när de dricker. Att jag som kvinna ibland kan känna mig lite obekväm med vissa mäns närmanden medan jag i Norge upplever att folk endast dricker sig "salongsberusade" och att de för det mesta bara är trevliga. Sen berättade jag om någonting jag verkligen saknar från Finland. Ja, förutom alla underbara människor så är det ju då bastun. Tror jag skrev om det tidigare så jag skall inte plåga er med det. Men jag kan säga att när jag kommer hem till jul, då skall jag bada bastu! Mera än 10 minuter som de tydligen gör här..

Så, tyvärr hade jag inte tid att nämna ens hälften av vad jag skulle ha velat berätta om. På fem minuter kan man inte säga så mycket. Inte om man heter Emilia och älskar att stå och prata inför människor. Att bara få den där uppmärksamheten som man får när man står inför en publik. Bara få känna på stämningen och låta munnen gå. Det är underbart. Om jag någon gång får leva om mitt liv och den gången skulle bli begåvad med en god humor då skulle jag definitivt bli stand up komiker. Men nu har jag varken den humorn eller den fantasin. De få gånger jag kan stå upp och roa en publik så älskar jag det iallafall.

Efter att alla hade presenterat sina länder konstaterade en tjej att ingen skall åka till Finland. Jag vet inte om det är ett bra tecken, men om fem personer presenterar sina länder och jag är ända som blir omnämnd till slutet måste jag ju i allafall ha gett dem något intryck.. All reklam är god reklam eller hur var det?

Ha det!

Youtube eller hemexamen?

Visst är det roligt att skriva hemexamen.. Nåja.. Jag har iallafall fått skrivet lite trots min migrän. Däremot är det mycket roligare att fundera på vad i hela friden jag skall berätta om Finland imorgon. På fem minuter skall jag försöka presentera några skillnader och likheter mellan Finland och Norge. Det enda jag kan komma på att prata om är alkoholkonsumtion och bastu... Det känns lite självklart och tråkigt. Har googlat runt lite och tittat på youtube om jag skulle hitta något intressant men jag tycker allting känns ganska tråkigt.. Sist och slutligen är det ju folket jag saknar från Finland. (ja, jag ser er överallt. Alla kära vänner, teologer, släktingar...) Och ja, bastu saknar jag också. Tror på riktigt att jag inte har varit så här länge utan bastu tidigare i mitt liv. När jag hörde ljudet av löylyn på youtube gick det kårar genom hela kroppen. Jag har bastu-abstinens. Det kan inte vara nyttigt att leva utan bastu.
Ja, en annan sak jag hittade på youtube. Ifall nån känner sig nere och misslyckad kan ni lyssna på den här. Det är ok att känna sig lite tonårig ibland. Ganska trevlig text ändå. Kanske någonting man kan använda sig av i ngt sammanhang.
http://www.youtube.com/watch?v=LdW5rei_5gI

Tack kära huvud för att du förstörde min dag..

Den här veckan skulle jag vara en mycket aktiv studerande och skriva så mycket på min hemexamen att jag skulle förvåna både mig själv och alla andra. Det började bra. Igår satt jag vid mf 9.15 och läste och skrev till 17.30. Aktivt och bra. Idag skulle jag fortsätta min goda vana. Trodde jag då. Jag vaknade 8.30 med en hemsk migrän. Fick i mig lite morgonmål och så värkmedicin. Eftersom jag hade några viktiga ärenden till butiken valde jag att försöka ta mig dit. Och det gjorde jag ju också. Men i kassakön höll jag på svimma av värken i huvudet. Så nu sitter jag igen hemma. Tänkte försöka få lite skrivet och göra ett nytt försök att ta mig utanför lägenheten efter lunch. Jag älskar verkligen att ha migrän.. Och alltid när jag tänkt att jag skall få någonting gjort! Stress är inte nyttigt jag vet. Men ibland skulle jag bara vilja kapa av mitt huvud och fortsätta leva utan det.

Vikingaskepp

Sista dagen med familjebesök tillbringades på museer. Här är en bild på ett äkta vikingaskepp. Vi såg någon äkta viking med. Eller närmare bestämt delar av två kvinnor som blivit begravda på båten.. på väg ut kunde man köpa både hjälmar och svärd och en mycket liten viking (ca 3 år) hotade mig med sitt nya svärd. Fast han skulle nog inte ha behövt ett svärd. Jag föll nog för honom ändå..

Holmenkollen

Vi får hoppas de har det på koll vid holmenkollen. Här är hoppbacken som byggdes till os. Nån som känner sig sugen att testa?

tung torsdag

Torsdagen var en sådan där botten dag. En dag då man önskade att man inte hade stigit upp överhuvudtaget. Allting blev fel fel fel ända till kl 20 varefter allting blev bra igen. Det började med att jag ringde till en tandläkare. Hon pratade snabbt och sluddrigt och efter att ha bett henne upprepa en extra lång mening dumförklarade hon mig totalt. Det att jag inte hörde vad hon sa betyder inte att jag inte vet vad tandvärk är. Men tydligen trodde hon att jag inte vet hur det känns när det gör ont. Så efter att vi båda konstaterat att jag nog har tandvärk så slutade hon med att säga att de inte har några tider för mig. Vid det här laget var jag så trött på att försöka diskutera på norska att jag for till universitetet utan att beställa tid till någon tandläkare alls. Någonting jag snart fick ångra. Så, jag gick till en annan tandläkare (glöm att jag skulle bli dumförklarad via telefon igen!) och vid den här tandläkaren fick jag tid bara en timme senare. Det visade sig att jag haft ett stort hål som gick ner till nerven och att en rotfyllning behövdes. Så nu börjar den behandlingen då. Jag var förvånad över hur jag kan ha fått ett så stort hål och tittade sedan närmare på eländet. Det var den tand jag haft så mycket problem med sedan jag varit till studenthälsan och tagit bort tandsten. Ett stort mellanrum som jag aldrig tidigare haft där all mat har fastnat. Jag såg redan vid det besöket att tandläkaren hoppade till men eftersom hon inte sa något mera antog jag att det inte var någon fara. Nu kan jag sluta mig till att det lilla misstag hon gjorde vid studenthälsan visst har utvecklats till att bli lite större. Lite bittert att man skall betala mycket för andra människors misstag men samtidigt är vi alla människor och vi gör alla misstag. Ibland är det små saker som att tappa ett glas, andra gånger kanske det leder till en rotfyllning. Nåja.. här är vi nu och jag betalar och är glad över att någon vill fixa det.
Så, vad hände då sen? Jo, jag gick som sig bör, till kyrkan på suppe och messe med en bedövad kind. Fick i mig lite soppa och pratade med många trevliga människor. Det var på plus om vi säger så. Väl på väg hem märkte jag att min plånbok var borta. Och i den alla mina kort, pengar, t-bane kort, nycklar (de är som kort här) och ja, allt! Vad gör man då? Jo, ringer grannen som öppnar dörren, tömmer ut väskan och konstaterar att den verkligen är borta. Och så började ringande runt. Kyrkan, inget svar. Biblioteket, svar och ett utrop. Ja! Jag har inte sett den men ser den nu. Den ligger under en dator! Det är tjugo minuter tills dörrarna stängs. Så jag springer till t-banan, hoppas för mitt liv på att inga kontrollanter skall komma och åker iväg till uni. Springer sista biten och en minut före åtta kastar jag mig in genom dörren och upp till biblioteket. Så får jag tillbaka min plånbok med kort, nycklar och pengar. Allting orört! Vägen hem var betydligt lugnare och även om jag nu lite hoppats på att få träffa kontrollanten (när jag hade med mitt kort!) så förlöpte resan utan mera spänning. Kvällen avslutade jag med te hos en av mina grannar där vi pratade så att jag helt missade ylvis på tv. Och när jag skulle gå och lägga mig och hämtade mitt vattenglas från köket stod en annan granne där och med honom pratade vi en halv timme. Sen kändes den usla dagen lite lättare och jag kunde somna med ett leende på läpparna och en otrolig kärlek gentemot alla underbara människor som Gud har placerat kring mig. Tack Gud för att allting i slutändan gick bra!

Bara lite mat

Hur lyckas jag alltid dra hem massor med mat? När jag kommer dragande med två fulla kassar ser det ut som om jag handlar till en hel familj.. och all maten. Den bara försvinner ur skåpen.. nå något märkligt vis..

Upps and downs

Förstå gången på länge som jag kan säga att jag har hemlängtan. Visst har jag saknat personer tidigare och jag ser personer som liknar någon hemifrån hela tiden. Men hemlängtan har jag inte haft tidigare. Jag vet inte heller om det är det jag har just nu. Jag vet inte vad jag längtar efter men kanske någonting av mitt liv i Finland. Min person i Finland. Frågor som vem är jag och vad gör jag här dyker upp. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag med mitt liv i Finland och vad vill jag med mitt liv här? Är jag mig själv nu eller är jag mera mig själv där hemma? Jag vet att svaret finns inom mig. Jag vet också vad svaret på alla de här frågorna är. Men det är inte lätt att leva ut det. För det kan såra människor. Det gör mitt liv osäkert. Det som jag inte trivs med är kanske det som jag inte vet om jag klarar mig utan. Kan jag ta språnget ut för att leva mitt liv som jag vill eller är jag för feg och föredrar att klamra mig fast i det jag känner? Jag tog språnget bort från mitt liv i Åbo med den vetskapen att jag alltid kan komma tillbaka. Kan jag ta ett språng utan att veta om det finns någonting att komma tillbaka till?
Jag antar många utbyteselever kan gå igenom de här frågorna. Jag antar att det är det här som vi varnades för då före jag reste iväg. I något skede kommer vardagen ikapp er och då kommer ni längta hem. Kanske jag är där nu. Är det här gången då vardagen tar ikapp mig och jag måste börja leva på riktigt? Inte en dag för sent om vi tänker på de tenter som närmar sig med stormsteg. Hej du vardag! Trevligt att träffas, men det skulle kanske ha varit trevligare utan tandvärk..

Team work på uni.

Sitter och lär mig om teamwork på universitetsnivå. Det kan konstateras att team fungerar i grunden likadant oberoende om man läser om dem på yrkes eller universitetsnivå. Teorierna är också de samma..

Grekiska kunskaper nödvändiga

Så vet man att man sitter i ett teologiskt bibliotek. Grekisk text på läseplatsen.