Ibland blir jag bara så arg på mig själv. För det mesta tycker jag om mig själv och mitt eget sällskap. Men ibland.. suck. Idag har det varit en sådan där känslosam dag. Från tråkigt har jag kunnat ha riktigt riktigt roligt. Skrattat och bara njutit av att ha så underbart roliga människor runt mig. De får mig verkligen att skratta hur botten än allt kan vara. Sen kommer verkligheten emot. Jag sitter ensam hemma. Borde, men orkar bara inte studera. Tenten på tisdag är allt för nära med tanke på att jag har besök hela helgen. Men jag orkar bara inte bry mig. Och så ilskan mot mig själv. Ilskan över lathet. Ilskan över mina känslor. Oron över att jag sa något fel. Och all den där finlandssvenska kvinnligheten. Jag borde vara så mycket duktigare. Jag duger inte för jag är si och så.
Det senaste året har jag dessutom jobbat mycket med mina känslor. Förut var livet så enkelt. Jag helt enkelt ignorerade mina känslor totalt. Nu sitter jag och försöker säga, nej, jag blev inte sårad. Nej, det gör ingenting. Men det gör. Det tar sjukt. Jag blev sårad. Snälla människa, jag måste väll också få bli ledsen någon gång! Så kan jag inte bara få konstatera att ja, jag blev ledsen, men nu väljer jag att fokusera på det som var roligt. Inte oroa mig för morgondagen utan njuta av det fina som jag hade idag.
Jag tror det blir en varm dusch och klassisk musik ikväll. Så blir det studier imorgon.
Godnatt min skatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar