Förstå gången på länge som jag kan säga att jag har hemlängtan. Visst har jag saknat personer tidigare och jag ser personer som liknar någon hemifrån hela tiden. Men hemlängtan har jag inte haft tidigare. Jag vet inte heller om det är det jag har just nu. Jag vet inte vad jag längtar efter men kanske någonting av mitt liv i Finland. Min person i Finland. Frågor som vem är jag och vad gör jag här dyker upp. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag med mitt liv i Finland och vad vill jag med mitt liv här? Är jag mig själv nu eller är jag mera mig själv där hemma? Jag vet att svaret finns inom mig. Jag vet också vad svaret på alla de här frågorna är. Men det är inte lätt att leva ut det. För det kan såra människor. Det gör mitt liv osäkert. Det som jag inte trivs med är kanske det som jag inte vet om jag klarar mig utan. Kan jag ta språnget ut för att leva mitt liv som jag vill eller är jag för feg och föredrar att klamra mig fast i det jag känner? Jag tog språnget bort från mitt liv i Åbo med den vetskapen att jag alltid kan komma tillbaka. Kan jag ta ett språng utan att veta om det finns någonting att komma tillbaka till?
Jag antar många utbyteselever kan gå igenom de här frågorna. Jag antar att det är det här som vi varnades för då före jag reste iväg. I något skede kommer vardagen ikapp er och då kommer ni längta hem. Kanske jag är där nu. Är det här gången då vardagen tar ikapp mig och jag måste börja leva på riktigt? Inte en dag för sent om vi tänker på de tenter som närmar sig med stormsteg. Hej du vardag! Trevligt att träffas, men det skulle kanske ha varit trevligare utan tandvärk..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar