Att leva långt ifrån vänner och familj är inte alltid lätt. Man blir betydligt mera beroende av människor runt sig och det är någonting jag inte är van med. Hemma vet jag att hur jag än är, om jag är glad eller arg, ledsen eller bara trött/uttråkad kan jag vända mig till mina vänner. Jag vet att de är där för mig. Är jag världens mest hemska människa, orkar inte med mig själv. Då kan jag alltid fara hem till L och R och sitta på deras soffa. De har tålamod med mig. De älskar mig och jag älskar dem. Det finns många, många andra människor jag vet att jag kan "våldsgästa" på samma sätt. Av samma orsaker. För mig är det det som kallas vänskap. Nu är jag långt ifrån sådana vänner. Visst har jag lärt känna många människor här. Men tre veckor kan inte gå upp emot flera års vänskaper. Vänskaper som bokstavligen har sett liv och död tillsammans. Så när jag är "världens jobbigaste människa" när jag inte är på topp, vart skall jag då vända mig? I lördags var första gången som dessa känslor riktigt tog tag i mig. Jag fick stiga upp och gå hem från det sällskap jag umgicks med. Skonsammast för oss alla. Ändå är jag, till viss mån beroende av de vänskaper jag har här. Och nu vet jag att en del av vänskapsrelationerna är starkare än innan. När man ser hur relationerna reagerar i pressade situationer. Jag vill poängtera att jag inte är en perfekt människa, men jag ser mig inte heller som den mest odrägliga människan. Sist och slutligen tycker jag om mig själv som den person Gud har skapat mig till. Jag trivs i mitt eget sällskap men ibland kan man bara bli lite trött på sig själv. ;)
En till orsak till att jag saknar mina vänner är den att de har så spännande liv. Det är så mycket som händer, så mycket jag skulle vilja vara del av. Ni kanske säger att det inte händer så mycket, att det händer mera hos mig nu. Det är inte sant! Det händer massor i era liv! Enda skillnaden är att jag pratar så mycket om det lilla som händer hos mig. (när skall jag lära mig att hålla tyst?) Jag vill veta hur ni har det, hur ni mår. Inte för min nyfikenhet utan för att jag är intresserad av er och era upplevelser.
För att så berätta kort om vad jag gör här. För att jag få prata lite om mig själv. ;) Igår var jag på nationalmuseet. Tittade på Munch tavlor. Riktigt riktigt intressant! Jag har alltid gått på museer ensam, eller med familjen. Men det har inte varit en social grej jag gjort med vänner. Och de är det kanske inte heller en social grej. Inte mera socialt än att titta på filmer iallafall! Men igår var vi tre personer som gick tillsammans. Det var så intressant att höra vad andra såg i en tavla som man själv kanske tolkat på helt annat sätt! Ingen av oss är konstnär eller experter men så tror jag man skall kunna titta på, väckas, förundras eller njuta av tavlor också om man inte kan all teori bakom dem. En tavla som lämnar mig utan några känslor är som en dålig roman eller en usel låt. Jag vill uppleva någonting. Och vi fastnade vid olika tavlor, upplevde olika saker, föredrog olika stilar och det var det som gjorde min söndag till en mycket intressant dag. Ett helt nytt sätta att umgås med vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar