Imorgon den här tiden borde jag vara på internationellt område strax utanför H:fors. I övermorgon den här tiden har jag varit med om rundvandring i Oslo och träffat en hel del utbyteselever. Det börjar närma sig nu. Väskan är så gott som packad. Med en lätt övervikt men iallafall. Jag har de senaste dagarna förberett mig på mitt lilla äventyr. Nu känns det helt ok att åka. Visst kommer jag sakna en hel del personer. Men saknaden är en del av kärleken. Det försöker jag iallafall intala både mig och min syster.
Under tider när resfebern slagit till har jag funderat på vad det värsta som kan hända är. Jag har kommit fram till att det måste vara att vara åksjuk på flyget. Allt annat går att fixa på ett eller annat sätt. Men att må illa när man inte kan krypa ner i sin egna säng långt borta från den övriga världen, det tycker jag inte om. Överlag så brukar jag lyckas anpassa mig till studier, människor och olika levnadsförhållanden. Visst har jag mina önskemål. Och ja, den senaste tiden har jag blivit allt mer bekväm av mig. Kanske det bara skulle vara nyttigt om allting inte fungerade fullt så smärtfritt som jag önskar.
Det kan se löjligt ut att åka på "äventyr" till ett annat nordiskt land. Många åker ju till betydligt mera exotiska trakter. Men för mig tror jag det här är alldeles tillräckligt. Att ha en viss trygghet men ändå få göra någonting själv. Få byta miljö för att kunna ge ännu en dimension av mitt liv till min Skapare. Jag tror det kan vara nyttigt. Dessutom skall det bli spännande att skapa nya sociala kontakter. Eller välja att inte skapa alla möjliga kontakter. Jag måste säga att efter en mycket intensiv vår och en mycket social sommar hoppas jag på att hinna umgås lite mera med mig själv i höst. Vi får se hur det lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar